2014-2003

26.08.2024

2014

Januari:

I januari besökte kulturnätverkets filmkritiker Göteborgs filmfestival för att

se "Stay". En irländsk film, laddad med gängse överdos av irländsk varm

humor och charm vilket förgyller ett finstämt relationsdrama om personliga

nederlag och komplicerade relationer. Dessbättre var filmen inte textad

vilket bidrog till svårigheterna att förstå de oartikulerade dialogerna på

gaeliska. Till biopublikens förtjusning kom emellertid filmens regissör och

manusförfattare till denna Sverige-premiär och kunde efteråt bistå publiken

med att förklara sin gärning. Då denna analys bedömdes som väl grund av

kulturnätverkets initierade medlemmar gingo flertalet av dessa in för att

själva på akt och ställe genomföra en flerskiktad djupanalys enligt

Frankfurtskolans alla regler. Filmen visade sig då innehålla minst tre

parallella historier och minst sex huvudteman. Då alla dessa knappast på

ett rättvisande sätt härstädes kan återges, hänvisas istället en kommande

nedladdningsbar rapport i pdf-format .

Bild ur Stay: Kvinna under ett paraply. En bild av en kvinna som till synes

håller ett paraply. Bild laddad med symbolik och referenser.

Mars:

Vi gjorde ett återbesök på Café Hängmattan där teatergruppen

"Primalimpro" roade och oroade publiken med sina sanningar om livet.

Maj:

Radarparet Helen och Lotta igen…

En fantastisk kväll på sportarenan!

Banorna och glädjen hos spelarna växte och porlade likt källvatten, spel

efter spel, ingen gav sig. Fantastiska banor, trevligt arrangemang och ett

föredöme vad gäller kulturarrangemang.

Juni:

Har du någonsin fått ett utbrott av Vrede? På att det regnar när det skulle

vara fint väder? På att kaffet smakar automat? På att Kulturansvarig för juni

väntar tills juli månad?

Nu kommer chansen att fördjupa sig i Våldsamma tankar, genom att följa

med på filmen "Miss Violence"

Så lockade Martin Dahlberg oss till på Hagabion en vacker sommar kväll i

början av juli för att som vi trodde få en härlig filmkväll. Filmen visar sig

handla om en grekisk familj, lite eljest. I filmens första scen begås ett

självmord. Därefter blir det otroligt nog än mer tragiskt ju längre filmen

lider. Svenska dagbladets recensent beskriver det som en "golgatavandring

från obehagligt absurd till bottenlöst vidrig". Vi som såg filmen var djupt

skakade efteråt. Några av oss behöver fortfarande gå i debrifing, trots att

det nu är mer än tre månader sedan vi såg filmen. Bilden nedan porträtterar

den kärleksfulla mormodern i filmen.

Augusti:

Sista lördagen i augusti träffades några av kulturnätverkets medlemmar

och hade en kväll i temat Ödmjukhet. Först dinerade vi på den välkända

vegetariska restaurangen Solrosen för att sedan gå och se filmen "Still Life"

på Hagabion. Filmens huvudroll som John May spelas av den skicklige

Eddie Marsan, som är en kommunalarbetare, vars uppgift är att hitta

anhöriga till personer som dött ensamma. Filmen lämnade få ögon torra

och kulturnätverkets medlemmar såg rejält tagna ut efter filmen. Filmen är

unik på så sätt att den tillåter en att kunna se den ur många olika vinklar

beroende på envars livserfarenhet och var i livet man befinner sig. Få filmer

tillåter att man får känna och tänka så mycket själv…

September:

I "de långsökta kopplingarnas" förening bjöds vi, på temat generositet, in på

Matfesten i västra Götaland där över 150 olika lokala matproducenter

visade på naturens generositet.

Oktober:

Årets stora konstnärliga ljuspunkt – Ljus i Alingsås! Alingsåsarna lyste upp

när världens stora ljussättarprofiler samlats för att lysa upp staden i en

orgie av strålkastare i en kreativitetens lux-lyx.

November:

Tidigare under hösten hade vi inom kulturnätverkets hank och stör avnjutit

Roy Anderssons alster. Nu var det slutligen dags för den avslutande filmen i

trilogin om att vara människa, nämligen "En liten duva satt på en gren och

funderade över tillvaron".

December:

I sann julanda drog vi till Café Hängmattan för att njuta av jazz.


2013

Januari:

Tänk dig en basar i en normalstor mellansvensk stad i mitten av 80-talet. Se

framför dig Växjö en tidig söndag eftermiddag i månaden maj. Krokusarna

har slagit ut, häggen har sakta börjat sin blomning, människor promenerar

för att inta shoppingstråken, kanske skall det inhandlas ett par bruna Ecco

skor eller kanske bara fönstertittas. Förlytta dig nu i tanken till den

islamiska folkrepubliken Iran, närmare bestämt dess huvudstad Teheran.

Året är 1979. Du befinner dig utanför den amerikanska ambassaden,

människorna skanderar "Död åt USA, utplåna Israel". Människorna är

högljudda, exalterade men hatiska, icke.

I en annan tid på en annan plats gör sig tre kulturmedlemmar i ordning för

att ta sig till platsen. Plånboken, den röda mössan, den urblekta

ryggsäcken, fylls med pop-corn och laktritsbåtar. Timmen är slagen, Conny

traskar genom snöglopen de tre hundra meter mot den hägrande

spårvagnshållplatsen. I en annan del av staden har Magnus stängt dörren

till Forden av märket Focus, årsmodell 2004. Bilen startar frustande. Martin

har i sedan länge påbörjat sina minutiösa förberedelser. Koncentrerat och

organiserat bres en smörgås med ost och tomat. Kaffet puttrar på den

andalusiska Cappuchinobryggaren. 19.15 filmen, Argo, börjar. Göteborgs

kulturetablissemang är på plats. Tiden och personerna länkas samman

med de exalterade slagropen. Efteråt skanderar endast tystnaden, Teheran i

motljus och Växjö gör sig åter påmint.

Februari:

Återigen en film-månad, denna gången var det dags att åka till Kinna, f'låt

Kina ska det vara.

Hero var när den kom för tio år sedan den mest påkostade filmen gjord i

Kina och det blev mycket svärdsklingor som vinade genom luften – som

ljuv musik.

Mars:

Martin – vår trygga hand i improvisationens mörker pekade på

improvisationen som en växande trend i samhället: Mat improviseras.

Konungen improviserar framför kameran. Till och med ambassader

impro-viserar. För att hänga på denna trend bjöds vi in till ett besök i

Improvisationens Mecka – som häpnadsväckande nog ligger i Folkteaterns

foajé i Göteborg – och fick uppleva teatersport med Rattle.

April:

På temat ved använde vi pinnarna på Biljardpalatset. Det blev en

giganternas kamp och när dammet hade lagt sig kunde två synnerligen

rättmätiga vinnare koras!

Juni:

Vi utmanades i en lättsam och lärorik stadsvandring. I smågrupper

genomfördes en historiskt-kulturell quiz där "målet inte är någonting men

upplevelsen betyder allt". Vi startade i slott och slutade i koja.

Augusti:

Kulturnätverket har vid otaliga tillfällen förlagt sina sammankomster på

konstmuséet, så också denna månad. Denna gången kunde vi uppleva verk

av Bruce Nauman (f 1941, bor och arbetar i New Mexico, USA), en av de

mest betydande konstnärerna i världen idag och en av få som verkligen

spränger gränser med sitt konstnärskap. Han arbetar främst med video,

skulptur, grafik, performance och installationer. För utställningen på

Göteborgs konstmuseum presenteradesnärmare ett tjugotal verk: från det

sena 1960-talets experimentella filmverk fram till sitt senaste verk,

videoinstallationen Beschriebene Kombinationen från 2011.

Flera av Bruce Naumans viktigaste konstverk – såsom den niokanaliga

videoinstallationen Anthro/Socio från 1992 och den blinkande

neonskulpturen Life and Death från 1983 – mötte nu för första gången en

svensk publik.

Bruce Nauman är en pionjär både idémässigt och tekniskt, inte minst

genom sitt sätt att arbeta med material och tillvägagångssätt som blivit

stilbildande; neon, hologram, interaktiva rum, flerkanaliga

videoinstallationer, övervakningskameror, slogans etc.

September:

John beordrade oss att styra kosan mot Göteborgs östra förorter, närmare

bestämt Angered. Där i den natursköna Lärjeåns trädgårdar bjöd kören

Motvals på sin energi och livsglädje i syfte att stämma in i månadens tema:

förändring!

Som grädde på moset tog Veronica initiativet till en filmkväll. Detta i hopp

om att hon skulle ha en fungerande bio-anläggning i sin lägenhet. Nu

visade det sig att verkligheten skojade till det lite grand med tekniken. Men

givetvis stog inte Strömmenbergs kulturdrottning handfallen inför ett

sådant öde utan fixade snabbt, kvickt och lätt en TV-visning av Glada

Hudiks varma film "Hur många lingon finns det i världen?".

Oktober:

I höstmörkret kom Maria på den lysande idén att ta oss till spektaklet

"Lights in Alingsås". En sagolik upplevelse…

November:

På temat Glöd anordnade Birgitta en uppskattad glöggafton (vilket iofs inte

skedde i november, men den som väntar på något gott…)

Ett tillfälle attt träna det strategiska tänkandet, i form av en spelkväll

anordnades dessutom av Magnus.

December:

Peter har historiskt sett blivit drabbad av ansvaret för arrangemang som

har med diverse regeringschefer att skaffa. Så även detta år, denna gången

var det Brezjnev som gällde.

Den tidigare ledaren i Sovjet var kraftfull på många sätt. En grym härskare

enligt många, minns t.ex. Torsten Jurells konstnärliga tolkning av Sovjets

krig i Afghanistan; en Brezjnev ätandes afghaner.

Men denne hårde man hade trots allt en mjuk sida; han avgudade det

svenska luciafirandet. Många är vittnesbörden om hur Brezjnev i hemlighet

varje år runt 13 december åkte incognito till Stockholm, för att på ort och

ställe uppleva skönsjungade tärnor och ståtliga stjärngossar. Vilka han

uppskattade mest är inte bekant, kanske var det småtomtarna.

Som en åminnelse till Brezjnevs minne besökte Kulturnätverket Lucia

Oriental, passande med tanke på att Herr B. ju huserade österut, från

Göteborgs synpunkt.

En bonus i form av julpoker gick för första gången av hemma hos Hans.

Tyvärr förekom det en hel del fuskande och vidare drabbades en del

deltagare av stora ekonomiska bakslag under kvällen. Dessa negativa

bi-effekter till trots så känns det nästan som en tradition har skapats.


2012

Januari:

Året inleddes med det prunkande fräscha temat Grönska. Det tog Anders

fasta på och tvingade samtliga medlemmar att gå till konstmuseet för att

begapa utställningen om Jan Lööfs verk.

Jan Lööf är en av Sveriges främsta tecknare och illustratörer som med sina

klassiska serier som t.ex. Felix inspirerat en hel generation serieskapare.

Men det är kanske framförallt genom sina barnböcker som han blivit

välkänd för den breda publiken med ett flertal uppskattade och prisbelönta

barnböcker. Jan Lööf har även bidragit till den svenska barnprogramsfloran

genom sin medverkan i den kultförklarade tv-serien Tårtan (1972) och den

egna dockfilmsproduktionen Skrotnisse och hans vänner.

Lööfs bildvärld bjuder på en enastående detaljrikedom där fantasi och

realism bokstavligt talat går hand i hand. De karaktäristiska miljöerna är

ofta fulla av barndomens tekniska underverk och befolkade med karaktärer

med en befriande uppfinningsrikedom. Som betraktare är det lätt att dröja

sig kvar i detta universum där parallella händelseförlopp och referenser till

litteratur, film och konst ger flera dimensioner.

Jan Lööfs karriär är både brokig och konsekvent, den vindlar sig fram men

tycks alltid ta med sig de skiftande erfarenheterna in i nästa hantering av

bildskapande. Hans konstnärliga produktion sträcker sig över flera

decennier och har tagits emot av generationer, såväl barn som vuxna.

Blyertsen och akvarellen, den distinkta linjen och de transparenta, mättade

färgerna har alltid varit kännetecknande för hans bilder, även sedan han på

senare år har börjat använda datorn som sitt främsta arbetsredskap.

Februari:

Februari inleddes med skiftande aktiviteter, såväl spontanbesök på

Göteborgs filmfestival som brädspelskväll hemma hos Magnus fanns att ta

del av.

Men höjdpunkten var utan någon som helst tvekan när Veronica stringent

höll sig till det påbjudna temat farsoter och tog oss till Oterdahlska huset

där medicinhistoriska museet har sina lokaler.

Där kunde man kolla in sjukvårdens historia med tillhörande attribut i form

av otäcka instrument och dylikt. Vissa av medlemmarna blev av besöket

antingen svagt eller starkt illamående och behövde därför något stärkande.

Planen var att gå till sjuans ölhall och där bli stärkt av den underbara

atmosfären bestående till största delen av öldoftande trevliga vackra män.

Denna miljö upplevdes dock alltför stökigt av några av de mer kultiverade

männen i kulturnätverkets sällskap, så vi uppsökte istället en mer

passande lokal mittemot med väldigt lugn och städat klientel. Där hade vi

det mysigt: åt god mat och drack utmärkt öl. Kulturnätverkets medlemmar

roades intellektuellt av en mycket avancerad och svår frågetävling i sann

farsotsanda. Segern togs med nöd och näppe av Magnus, som därmed

kammade hem vinsten i form av en bok i ämnet farsoter – lite trevlig

läsning som väntar nästa gång vårförkylningen slår till!

April:

Hans & Hans bjöd in till en guidad visning på Göteborgskonstmuseum och

utställningen "Surrounding Bacon & Warhol".

Francis Bacon och Andy Warhol var två av 1900-talets mest uppburna

konstnärer men med olika utgångspunkter i sitt sätt att förhålla sig till

konst trots att de levde och verkade ungefär samtidigt. Genom att visa

nyckelverk av de båda konstnärerna i dialog med andra som arbetat inom,

eller i gränslandet mellan, dessa två konstnärliga positioner vill vi sätta

fokus på en intressant period i konsthistorien när många av modernismens

grundläggande värden omprövades.

Med popkonsten i början av 1960-talet utmanas flera av de grundläggande

värderingarna i den tidiga modernismens konstsyn. I en rad konstnärskap

uppmärksammas den idémässiga delen av verken på bekostnad av den

psykologiskt känslomässiga. Medan Francis Bacon skriver in sig i en lång

och rik tradition av modernistiska konstnärer, markerade Andy Warhol

början på en ny och mer konceptuell tendens i samtidskonsten.

Det är en tid när ny syn på det konstnärliga skapandet bryter fram, påverkad

av ett starkt intresse för populärkultur och masskulturens betydelse i

samhället. Denna utveckling innebar en förändrad syn på konstnärlig

kreativitet men också att barriärerna mellan konst och andra mänskliga

aktiviteter blev mindre tydliga. Konstnärerna hämtade inspirationen till sin

konst inte bara från ett omedvetet inre utan även från

underhållningsindustrin, reklam, mode, och design, et cetera.

I utställningen visades, förutom Warhol och Bacon, verk av en rad kända

konstnärer som Martin Kippenberger, David Hockney, Barbro Östlihn, Erró,

Niki de Saint-Phalle, Lena Svedberg och Sigmar Polke.

Augusti:

Martin följde slaviskt temat "Vila" i Juni, så intog han en tillbakalutad och

vilade ett par månader innan han smällde till med en inbjudan om biobesök

på Kronhusgården under Kulturkalaset.

Det visades Finsk Kvalitetsfilm, nämligen den (alldeles nyligen) rykande

aktuella science fiction-kultfilmen "Iron Sky", som behandlade ämnet

"övervintrande nazister på månens baksida". En rulle som inte lämnade

någon oberörd.

Augustis kulturansvarige var i och för sig inte heller på hugget, men till slut

så kunde Hans ta itu med temat "ungdomssynder". Eftersom denne

slarvers track record är så monumentalt krävdes det ett besök på

Världskulturmuséet för att beskriva sitt tidigare så omoraliska liv och

leverne.

September:

Arkan genomförde på temat "inredning" något som han valde att kalla

"Lättsam gruppvandring i centrala Göteborg". Det visade sig bli till en

väldigt välbesökt och uppskattad tillställning. En rad kluriga frågor gjorde

vandringen även till en andlig och mental motionsrunda. Tid för reflektioner

och samkväm gavs sedan på "Cappucino"September: Arkan genomförde

på temat "inredning"

Oktober:

Lena släppte loss ett antal kulturintresserade vänner utan tillsyn på

Mölndals museum. Utställningen gick på temat Åldersnoja – från vaggan

till graven. Desvärre gavs inget glasklart svar om åldersnoja möjligen beror

på växtvärk, men även med ett sådan fråga hängandes kvar i luften var det

ett lärorikt besök.

November:

När mörkret slöt sig som hårdast runt oss, kom John och tröstade oss –

han gav oss meningen med livet. Tydligen är meningen med livet att chilla

på Café Hängmattan och lyssna på Anna Åsberg Akerstedt skönsång.


2011

Januari:

Året inleddes med det positiva temat missbruk, vilket fick Magnus att bjuda

in oss till filmen "Winter's bone", med Jennifer Lawrence i huvudrollen.

Nätverkets kulturintelligentia uppsökte biomörkret i syfte att få en

inträngande bild av temat missbruk. "Winter's bone" är ett gripande

amerikanskt drama om den frånvarande fadern tillika kokainproducenten

Jessup och hans familj inte minst storasyster Ree 17 år (suveränt

gestaltad) och deras kamp för att överleva på egen hand i civilisationens

avkrok där flesta är kusiner, farbröder och fastrar. Temat är således

klassiskt grekiskt: Släkten är värst. Detta är en film bortom

diskbänksrealismen men även i dett bottenlösa mörkret finns stråk av ljus

mellan den ingrodda smutsen. Rees fabror är bakom den barska ytan en

riktig mysfabror som inte bara kan hantera hantera stans korrumperade

sheriff utan även är en fena på banjo. De till synes brutala fastrarna

uppvisar också i slutet av filmen medmänskliga drag när de med motorsåg

behjälpligt ser till att Ree att få hem sin pappas vänstra arm. Med detta

konkreta bevis för sin faderns död lyckas så Ree behålla huset och trygga

familjens försörjning. Upplösningen är således lycklig, viket gör att vi trots

allt kan rekommendera filmen även för de mest deprimerade.

I filmen är alla kusiner med alla, somliga möjligen mer inavlade än vad som

är riktigt hälsosamt. Alla är tungt beväpnade, och på var och varannan

gårdsplan kokar man methamfetamin bland de rostiga bilvraken. Intäkterna

från turistnäringen är rätt blygsamma, om man säger så.

Winter's Bone är dels en disciplinerad genreövning i modern sydstatsgotik:

grotesk och genuint skrämmande i sin skildring av det illasinnat inkrökta,

dels en saga där den hjältemodiga Ree söker efter något litet av mänsklig

medkänsla bland föga ädla vildar i den avgrundsmörka skogen långt

bortom samhället. Kanske är Ullared trots allt att föredra? Kanske är

konsumismens banalitet ett pris värt att betala?

Februari:

Det hände sig på den tiden att det skulle anordnas en temakväll om Richard

Nixon i Kålltorp. Nu finns det ju i och för sig inga belägg för att någon

amerikansk president någonsin har satt sin fot i Kålltorp (även om

dignitärer som Jan Eliasson och Leif Pagrotsky har sina rötter där). Men

det passade ändå väldigt bra eftersom Peter råkar ha sitt residens där.

Tilltugget var Nixons favoritmat, en inte särskilt välsmakande anrättning

bestående av pasta, sallad, keso och citrondoftande olivolja. Dessutom

framförde Peter en lätt ostämd liveversion av Nixons favvosång Mr

Bojangles. Om man granskar bilden noga så kan man se att framförandet

även utseendemässigt skiljde sig från Sammy Davis Jr's version.

Mat och musik till trots, var detta en lyckad tillställning som förgylldes av

en vacker julgran med neonlampor och alla imponerades av Peters digra

gitarrsamling.

Mars:

Denna månaden inleddes med ett formligt skyfall av spontana infall såsom:

– Konsert med Stefan Andersson, Sebastian Hankers, Härlanda Voces och

inVoice i Härlanda Kyrka.

– Konsert med West of Eden, keltisk musik, Fässbergs Kyrka

– Ett sanslöst bra erbjudnade att uppleva Peer Gynt med Per Sandberg på

Stadteatern. En skrytsam lögnares vilda äventyr. Peer är formlös och rotlös

– men fantasifull och charmig! Vi kunde följa hans försök att erövra världen

och sitt sanna jag. Peer Gynt är ett magnifikt verk och räknas till en av de

största moderna klassikerna inom världsdramatiken. Det var en hisnande

och färgstark teaterupplevelse när Stefan Metz och Alex Tarragüel Rubio

tog sig an Ibsens mästerverk.

– Ett litterärt mästerverk på scen på endast tre minuter med

teaterimprovisationsgrupp Rattle.

Men temat för månaden var ju humor varpå det även bjöds på "Hamlet som

det kan vara eller

inte vara" med 123 Schtunk på Lorensbergsteatern

-passande nog just på världsteaterdagen!

Tre galenpannor i full aktion, det kan vara smått tröttsamt, pinsamt eller

helt kopiöst roligt. Men det är det sistnämnda som gäller när 123 Schtunk.

Man skulle kunna tro att schtunkarnas spel bygger på det som i radions "På

minuten" kallas för "avvikelse från ämnet".

Inför 123 Schtunk garvas det stort, men allt är befriande långt ifrån

flabbteater. Och hela tiden ligger den svarta komiken där och lurar, liksom

det stora vemodet vilket är all sann humors botten. Henri Kokkos gitarr och

Josefine Anderssons bluesiga röst målar svart och blått i trions

musikaliska inslag. Lasse Beischers gitarr struttar runt deras djup medelst

de förvånade barrégrepp han påstår sig ha inhämtat på Kommunala

musikskolan.

Ensemblen kastar mellan Shakespeares rollfigurer, sina privata jag och

påhittade kufar, gärna med någon i stunden påkommen dialekt. Av

"Hamlets" grundhistoria får man inte så mycket, så för bästa behållning bör

man kunna sin Shakespeare. Och spektaklet håller hela vägen till

humortoppen, en nära clownen-upplevelse.

April:

I aprils sista skälvande dag firades det, som sig bör just då, Valborg. På

månadens tema tågades det till Trädgårdsföreningen. Våren sjöngs in och

inte ett öga var torrt.

Maj:

Moment 22 ! 22 tnemoM var temat dagen efter Norges nationaldag

Den första uppgiften blev att bidra med sin bästa moment 22 situation.

Detta var inte lätt, även om det finns hela tiden runt omkring oss men att i

stunden skriva ner något gjorde medverkarna oroliga.

22 minuter senare andades de tävlande ut och vi intog mat och dryck i ett

avslappnat tempo.

Efter moget övervägande så utsåg juryn två segrare, Anders och John.

1. En importerad bil från USA behöver svenska registreringsskyltar för att få

köra i Sverige men det tar ett par dag och när man inte har svensk skyltar så

kan man inte försäkra bilen här och den amerikanska försäkringen gäller inte

och då kan man inte köra iväg.

2. Då jag på fastande mage inte kan komma på något att skriva & inte får jag

äta före inlämnande av Moment 22 vet jag inte hur det ska gå.

Men kvällen var inte slut för nu startade "quizen". Ämnen som James Bond,

dryck, USA & musik stod på menyn.

Det var inte lätt detta heller men eftersom vi var uppvärmda lyckade ett av

kulturnätverkets lag vinna hela klabbet och erhöll ära, berömmelse och

presentkort.

Senare samma månad kunde man rocka loss med "Train 415", på

kulturhuset Oceanen. "Train 415" är Kortedalas svar på Londons "The

Clash" och dess storhet kan till två fjärdedelar tillskrivas kulturnätverkarna

Arkan och Håkan.

Juni:

Temat utanförskap förde oss till Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn.

Där bevistades en utställning med verk av Emil Nolde – en man som visste

vad utanförskap vill mena. Han var en expressionist vars tavlor blev

bannlysta av nazisterna, men han fortsatta att måla i lönndom. Mycket

spännande livsöde att begrunda och intressanta tavlor att beskåda.

Man kan säga att själva arrangemanget som sådant också präglades av

utanförskap då intresset för denna begivenhet visade sig vara näst intill

obefintligt…

September:

Arkan förde genom introduktionen av I-Pads in kulturnätverket i 2010-talet.

Dessa tingestar var centrala i den kombinerade Göteborgsrundvandringen

och frågesporten. Den röda tråden var Indien och i logikens namn

avslutades kvällen på restaurangen "Tre Indier", troligen den bästa indiska

restaurangen i stan.

Det är dock fortfarande lite oklart hur detta arrangemang tangerade temat

glas, men en uppskattad träff var det.

Oktober:

På Musikens Hus blev det 60-talsnostalgi med gruppen New Western

Three.

Redan i mitten av 60-talet spelade folksångsgruppen Western Three på

många av de klubbar som då fanns i Göteborg. Bandet deltog även vid det

stora "Vishootjamet" på Göteborgs Konserthus. Och en turné till Stockholm

omfattade en spelning på Nalen. Dessutom valdes Western Three, i hård

konkurrens, till att vara med i De Okändas Revy, som var en årlig revy på den

tiden i Göteborg.

Efter en paus på cirka 45 år har bandet börjat spela igen, med namnet New

Western Three (NW3), trots det faktum att de utökats till fyra medlemmar.

På repertoaren fanns egna alster blandat med irländsk musik, Dylan-låtar,

amerikansk folkmusik i en salig blandning.


2010

Februari:

En sådan händelse som Göteborgs Internationella Filmfestival går

naturligtvis inte spårlöst förbi det ständigt alerta Kulturnätverket. Således

har vi dammsugit programmet på guldkornen. Det som stack ut mest var

den tyska kvalitetsrullen "Phantomschmerz" eller som vi säger på svenska,

Fantomens lidande. Vi hade kanske förväntat oss en tecknad film om vår

gamla serietidningshjälte, men så var det ju inte…

Tysklands motsvarighet till Brad Pitt, Til Schweiger, visar vad han går för i

denna historia om en cyklingsbesatt, charmig och farligt snygg slarver som

tar lätt på det mesta, inklusive relationen till sin dotter. Men en kväll händer

något som förändrar hans liv radikalt och kampen tillbaka ska bli både

fysiskt svår och mognadsmässigt nyttig. Matthias Emcke debuterar med en

"based on a true story"-film som bygger på kanadensaren Steven Somners

liv. Och även om talangfulle Emcke har låtit sin huvudperson förvandlas till

tyske Marc så är det ändå amerikansk berättartradition som till stor del

råder i detta välkomponerade och lätt förutsägbara drama. Alltså, ingen

slump att Schweiger spelade mot just Pitt i Tarantinos "Inglourious

Basterds".

Mars:

Peter spann igång på temat gul och kom med uppmaningen att stödja

Haitis jordbävningsoffer genom att köpa en snygg t-tröja.

Vidare så besöktes Cafeva där Ola Henricsson, en fantastisk

historieberättare, spred vackra, spännande och hemska sagor från Haiti.

Dessutom bjöds det på skönsång av kören Aquarellen med passande låtar

från ön. Alla intäkter gick till Läkare utan gränser denna annorlunda

kulturkväll!

April:

Av någon outgrundlig anledning så associerade John det tilldelade temat

tid till musik på Cafe Hängmattan. Men det visade sig sedan att vi fick vi

njuta av gruppen Paintbox med sin finurliga popslingor som möter drömlika

ljudlandskap. Det låg verkligen helt rätt i tiden.

Vidare så bjöd Veronica in till Badkarsracet i Partille – en både blöt och kall

tillställning!

Maj:

Kulturepedimin besöktes och man kunde ta del av de fria

konstnärssjälarnas årliga vårutställning av bildkonst och annan spännande

modern konst. Efter att ha begapat utställningen följde initierad analys och

kontextualisering i vårsolens glans.

Juni:

På Daniel och Victorias bröllopsdag företogs en tur till Götegorgs

Auktionsverk, den felande länken som binder samman slott och koja.

Många intressanta objekt bjöds ut – gladast var nog Magnus som stegade

ut med en nyinropad tavla under armen!

På nationaldagen gavs det möjlighet att njuta av symfonikerna i

Slottsskogen, en kär tradition vid detta laget!

Juli:

En välkommen möjlighet att komma undan sol och värme yppade sig för de

som gick på Hagabion och såg "En italiensk familj på gränsen till

sammanbrott" som handlar om en ofrivillig pastafabrikör som tar klivet ut

ur garderoben…

Homosexualitet används ofta som en pikant krydda i romantiska komedier.

Här står den i centrum. Och även om "En italiensk familj på gränsen till

sammanbrott" är skojig genomsyras den framför allt av åtrå – omöjlig

passion som gömts undan längst in i hjärtat så att den inte ska explodera.

Den italienska titeln är "Mine vaganti", minor på drift.

Tommaso är en ung man med författardrömmar. Hans konservativa familj i

syditalienska Lecce tror att han är strejt och studerar ekonomi. För att bli

förskjuten av fadern, och därmed slippa ta över hans pastafabrik, tänker

Tommaso komma ut ur garderoben.

Historien är elegant och uppfriskande som sorbet vilket förlåter det lite väl

mustiga bildberättandet som ibland påminner om Barillareklam.

Augusti:

Det götebosska kulturkalaset är ett jippo som inte passerar obemärkt förbi

kulturnätverket. Langos och kebab varvades med andra kulturupplevelser,

framförallt med tonvikt på musik.

September:

Veronica bjöd in till en mysig slaggkväll som hade allt man kan önska:

Trevligt folk, god mat & dryck och sällskapsspel.

Dock är det fortfarande höljt i dunkel vilket samband den här kvällen hade

med det påbjudna temat Hisingen att göra…

Som en extra vitamininjektion blev det senare i september besök på

orkidéutställning i Pjäshallen på Kviberg och som om det inte vore nog så

gästades bokmässan av kulturnätverket!

Oktober

Under oktober fick Lena fria händer att gestalta begreppet synd. Till vår

förvåning och förtjusning blev vi genoms Lenas försorg hänförda till

Alingsås och den xperimentellt lustfyllda och sensuellt frodiga

ljusfestivalen därstädes. Genom en påtagligt sinnlig exkursion i ett

imaginärt ljuslandskap med småstaden byggnader som filtrerande arkaiska

konturer skapades en förbindelse mellan yttre gestaltning och våra inre

rum, allt genom en ljusgestaltning som provocerade och problematiserade

diktoma föreställningar om innanför och utanför, fiktion och illusion,

konstnärligt och trivialt, centrum och periferi. Det blir på samma gång en

festival med sceniska ambitioner som ett ofrivilligt tidsdokument över

något som kunde vara något annat….

Det är småstadens självidealiserande drömmar tolkade genom den

utomståendes betraktelse och inte utan stadens självironiska blinkningar.

På det hela taget en upplevelse som uppfyllde närvarande

kulturintelligentian med berättigade frågor om samtidskonstens vilket

avhandlades på ett av stadens Heimat inspirerade kaféer.

Vidare under oktober hanns det med ett mumsigt besök på chokladkalaset.

Andlig spis gavs på biblioteket i form av "Svenska språkets framtid" med

Lars-Gunnar Andersson, professor i modern svenska och känd från

radioprogrammet Språket, som resonerade runt frågeställningen: Hur

utvecklas svenska språket i relation till övriga europeiska språk?

Kulturnatta övervakades oxå nogsamt av kulturnätverkets medlemmar.

November:

Så var det dax för ytterligare en kulturkväll med välgörenhet i första

rummet. Denna gång var det ett antal eldsjälar från Backegårdsskolan som

kämpar för Great Andoh i Ghanda, en skola för föräldralösa barn.

Det blev en kväll med blandat program; hårdrock, historieberättande,

ukulele, jazz och som huvudattraktion Svarta Safirer med Maria Stellas på

grekisk sång som gästartist.


2009

Januari:

Eldkvarn hade varit i Atlantisstudion och spelat in skivan "Hunger Hotell"

och gav sig sedan ut på vägarna igen. Anders fattade omedelbart galoppen

och bjöd in till årets hittills största kulturupplevelse.

Låtarna skrevs under föregående vår och sommar, lejonparten av

komponerande hade i vanlig ordning utspelat sig på Koster. Plura och hans

trogne vapendragare, gitarristen Calle Söder hade alltså återigen trampat

runt på lycksalighetens ö.

Spelningen höll givetvis högsta klass av denna institution inom den svensk

rockbranschen.

Februari:

Det har nu gått 50 år sedan revolutionen på Kuba och den goe Fidel

beslutade sig för att styra upp det hela. För att fira detta gick vi åstad och

bevittnade utställningen och bildspelet om Cuba: "Från Cayo Hueso till

Honungsfloden" av Håkan Rönnblad som 1985 vann Aktuell Fotografis

årligen prestige-fulla pris "Årets fotograf".

Håkans Rönnblads bilder var ett varmt och kärleksfullt porträtt av Kuba och

dess människor. Det blev en personlig och närgången resa i ett komplext

land som lockar många. Bildspelet spann kring teman som kärlek, religion,

arbete och fest i en vardagsnära miljö. En resa som tog 36 minuter, men

stannar kvar bra mycket längre än så i sinnet.

Mars:

Efter en stunds vakuum stod kulturhändelserna som spön i backen i

månadsskiftet mars/april.

Konstepedimin besöktes och vi kunde skåda allehanda märkliga alster, så

som t.ex. Nina Zetterquists "Noli ne tangere" i Pannrummet.

Själv beskriver Nina sitt verk på följande vis:

"… En stilla vemodig betraktelse… Hur gestaltar man ett så fruktansvärt och

stort ämne som förtryck, våld och förnedring av kvinnor/flickor världen över

då och nu?

Utgångspunkten till mitt verk är fyra stycken brudklänningar, dessa har

"befolkats"…Allt är i vitt och silver för att kontrastera mot pannrummets

grova karghet och visa på livets skönhet och skörhet."

Under rundvandringen valde dock Conny att presentera det hela med en

delvis annorlunda formulering.

En hel rad andra installationer kunde oxå beskådas och vi undrade stilla om

det var någon slump att Konstepedimin ligger granne med Psykologen?

Några dagar senare var det dags att bege sig till bibliotekets hörsal för att

bevista en existentiell stand-up show, med titeln "Att lämna över sig i

någons famn". Medlemmarna känner sig numera väldigt beredda att lämna

över sig i vilken främlings famn som helst…

April:

Någon vecka senare besöktes Aeroseum där det frossades å det grövsta i

flygplanshistoria.

De historiska anläggningarna i Säve består av två bergrum på 22 000 m

2

respektive 8 000 m

2

och ligger 30 meter under jord. Det kan vara värt att

nämna att det aldrig skedde någon formell inräkning av besökarna när

muséet lämnades, så vi får hoppas att ingen glömdes kvar i något gammalt

flygplan. Men det kommer att visa sig när det blir dags revidera

medlemsmatrikeln vid nästa årsskifte…

Maj:

Nu fick vi oss en nypa frisk luft under en 8 km lång vandring i Lärjedalen.

Juni:

Återigen var det dax för fysisk aktiviteter, den här gången frisbee-golf i

Skatås.

Juli:

Äntligen återställdes ordningen med finkultur i form av "Musik på

innergården" vid Stadsmuséet. Det blev lite blandade småhopp med Kerstin

Hallgren, Mats Eriksson, Frida Thurfjell och Björn Fryklund.

Augusti:

Äntligen Elsa Beskow! Lena tog oss tillbaks till den flydda barndomens

smultronställen och blåbärsskogar. I Nordiska akvarellmuseet i Skärhamn

kunde vi beskåda Elsa Beskowutställningen.

September:

Under Bengts handfasta ledning guidades vi genom de historiska bygderna

i Norunga socken i Västergötland. Bland annat besöktes Häradsvadsbro

där dansken dräptes och färgade marken röd.

Oktober:

Dags för kinesisk filmkväll i form av "Små röda blommor" av

mästerregissören Zhang Yuan.

Kinesen Quiang har lämnats på en kinesisk förskola i Peking av sina

kinesiska föräldrar som inte hinner med honom och hamnat i en kinesisk

värld han inte kan förstå sig på. En värld där man belönas med en röd

blomma om man gör som alla andra, om man kan klä på och av sig på ett

visst sätt och uträtta sina behov på rad. Quiang önskar att han kunde bli

sjuk så han fick ligga på sjukhus i stället.

November:

I novembermörkret bjöd Åsa in till en högt uppskattad visstund på Kustens

hus.


2008

Januari:

Elaka rykten ville göra gällande att vi skulle gå på utombordare-museet

utanför Varberg. Så illa var det dock inte! Istället fick vi tillfälle att äntligen

besöka radio-museet på Hisingen.

Vi fick lära oss åtskilligt om radions spännande och nostalgiska historia

fram till dagens mobiltelefoner. Fortsättningsvis kommer vi inte kunna

lyssna på Melodikrysset utan att skänka en tacksamhetens tanke till de

uppfinnare och vetenskapsmän som gjort det möjligt att lyssna och

kommunicera genom luften över obegränsade avstånd (utan att använda

löjligt stora megafoner).

Februari:

Vi gick och såg filmen "Fjärilen i glaskupan". När filmen startar är det början

på slutet för den framgångsrika och karismatiske chefredaktören för

franska modemagasinet Elle. Han som levde ett lyckosamt jetsetliv i Paris

och hade ett romankontrakt med ett välkänt bokförlag. Denna man vaknar

alltså upp på ett sjukhus efter flera veckor i koma och har först svårt att

förstå sitt predikament.

Efter att ha konstaterat att han förlorat det mesta, framträder det han har

kvar, ännu tydligare – sin fantasi och sina minnen och ett öga att blinka

med. Ett öga att lära sig kommunicera med. Ett öga att kolla in

talpedagogens sensuella läppar med!

Max von Sydow är perfekt i rollen som den gamla fadern som, trots sonens

tillstånd och sitt eget dåliga minne, gör hjärtknipande försöka tala med sin

son över telefonen. Musiken är fantastisk med artister som Tom Waits,

Nino Rota och Lou Reed.

Tragiken i denna film lämnar inte någon oberörd. Samtidigt innehåller den

också en påminnelse om livets enorma kraft i varje levande kropp – även

hos den som bara har ett öga att blinka med.

Som en bonus anordnade den driftige månadsansvarige strax därefter en

rundtur på Röhsska museet och betraktade de aktuella utställningarna där.

Om nu inte detta hade varit organiserades det också en after-work. Höjden

av kultur-intensiv månad i manna-minne!

Mars:

Museum-trenden höll i sig och vi fick tillfälle att bevista Sjöfartsmuseet.

April:

Nu var det dax för en irländsk pub-quiz på the Oak! Givetvis visade de

medlemmar från kulturnätverket som hade slutit upp vilken enorm

kunskapsbank de besitter. Men, å grund av oegentligheter i domarkåren

uteblev tätplaceringarna. Således skedde ett veritabelt rättshaveri i hjärtat

av Göteborg! Men inte nog med detta:

Händelsen passerade utan den minst uppmärksamhet i massmedia. Var

säkra på att vi kommer ge Janne Josefsson uppslag till skakande

reportage om pubquiz-maffians åsidosättande av de mänskliga

rättigheterna. (Men vi fick i alla fall tillfälle att fukta våra dammiga strupar

med god öl, så helt meningslös var inte denna kulturafton.)

Maj:

Vi hälsade våren välkommen genom att företa oss en tur till Botaniska

trädgården och under sakkunnig ledning bekanta oss med Klippträdgården.

Denna har nyligen blivit belönad med högsta betyg i Guide Michelin, tre

stjärnor.

Juni:

En unik och spännande stadsvandring som tog oss till 1940-talets

Göteborg. Under denna dramatiska tid fungerade Göteborg som

spioncentral åt de krigförande länderna. Göteborgare värvades till tyska

underrättelsetjänsten Abwehr medan andra skötte engelska SIS:s spionage

i Göteborg. Flera utländska motståndsrörelser hade högkvarter i stadens

centrala delar.

Under vandringen kommer besökte vi platsen där den svenska militära

säkerhetstjänsten C-byrån hade sitt högkvarter, nämligen Stadsmuseet. Vi

fick se huset där spionerna från Abwehr höll till då de spionerade på den

engelska marinoperationen som gick under namnet "Operation Verkställ".

Vidare fick vi se var den danska motståndsrörelsens högkvarter i Göteborg

höll till.

Och vad gjorde egentligen japanska u-båtar i Sverige under kriget? Detta

fick vi reda på av våra kunnige och inspirerade guide: Japanerna var på jakt

efter Boris Hagelins krypteringsmaskin som den amerikanska armén

använde. De fick till slut tag på fyra prototyper som sedan skickades med

var sin ubåt från Sverige till Japan.

Detta och mycket annat belystes under vandringen om avslutades på

Arsenalgatan där Sveriges "reservregering" höll till, d.v.s. den regering som

tyskarna redan utsett för Sverige vid händelse av en ockupation.

En synnerligen intressant och berikande stadsvandring av det lite

annorlunda slaget.

Augusti:

Återigen styrdes stegen till Botaniska trädgården. Den här gången var

temat "Glupska skönheter"! Det blev en spännande och intressant guidning

i de köttätande växternas värld.

Inga större missöden inträffade och ingen i kulturnätverket blev uppäten…

September:

En vacker fredag i september samlades en handfull kulturnätverkare för att

avnjuta ett varierat

After Work-program på Stadsbiblioteket. Vi fick höra och uppleva

poetry-slam-mästarinnan Olivia Bergdahl berätta vad hon har på sin iPod

och varför. Dessutom gav hon prov på varför hon blivit utsedd till bästa

estradpoet med en fantastisk dikt. En av de låtar hon spelade upp och

berättade om var Sokos 'I'll kill her'. En underbar uppgörelse med en

kärleksrival. Kan vara nyttig att lyssna på för den ratade…

Efter detta testade stora delar av publiken Line-dance till ljuva countrytoner,

under ledning av tre mer eller mindre proffsiga damer.

Sedan kom Jenny Almsenius som på sitt oefterhärmliga vis berättade och

sjöng visor. Dessutom spelade hon grymt munspel! Och ett kazoo-solo!

Inemellan allt detta fick vi dessutom höra en annan estradpoet; Klara

Sjögren Holtz. Ett spännande och varierat program, helt i linje med den

mångfaldskultur vår föreningen så framgångsrikt omfattar.

Oktober:

Vi blev inbjudna när Mary Poppins flög in på GöteborgsOperan med sitt

paraply. Det blev en fantasifull föreställning fylld av överraskningar.

I samma stund som hon landar hos en ganska vanlig och stökig familj blir

inget sig likt mer. För med Mary Poppins som barnsköterska kan vad som

helst hända! Barnen Banks får bland annat veta hur man lättast sväljer sin

medicin, de får uppleva livet bland skorstenarna på Londons tak och inser

att det mesta helt enkelt är superkaffiryteflanisötomaxigrafiskt .

November / december:

Visans vänner och Åsa inbjöd nätverket till Majnabbens viscafé på

Taubegatan där det i anrik göteborgsk kultumiljö gavs trubadurers

personliga tolkningar av Alf Hambe, Taube och Harry Brandelius. Härliga

visskatter serverade med lussebullar, kaffe och innerlighet. Ett

arrangemang som gav mersmak.


2007

Januari: Vi lade våra vackra pannor i djupa veck och begav oss till St

George's pub i hjärtat av Masthugget för att briljera med våra kunskaper på

pub-quizen. Det var en ovanligt kraftig slagsida mot det anglosaxiska hållet

på frågorna denna afton, vilket krävde att vi rådbråkade även de djupaste

skrymslena i våra hjärnvindlingar. Information angående Arthur Scargills

görande och låtande under gruvstrejken 84/85, att pub-ägaren i "Hem till

gården" hette Amos och att det var Eric Sykes som hade huvudrollen i

"Plankan" är ju inte direkt purfärsk…

Men eventuella kunskapsluckor togs med jämnmod och helt oavsett

resultat så kunde alla njuta av god mat och dryck!

Februari: Om man tittar tillbaks på kulturnätverkets historia så slås man av

att det är frapperande ofta som vi drabbas illa av vädrets makter… Så

skedde tyvärr även denna månad. Å grund av en hiskelig snöstorm

försattes den dag Göteborgs Lokaltrafik i ett paralyserat tillstånd. (Iofs vare

sig första eller sista gången…) Detta ledde till att uppslutningen till denna

månads festlighet blev makabert dålig och ett ytterst fåtal kom till

Ekocentrum och fick ta del av presentationen kring etiska kläder. Det

dryftades både problem och etiskt hållbara lösningar inom modeindustrin,

inspirerande designers och material som bambu, sojaböna och ekobomull.

Mars: Vi sprang iväg till Studion på Stadsteatern och såg

enmans-föreställningen "Produkten". En filmproducent, gestaltad av Robin

Stegmar, försöker sälja in sitt osannolika filmmanus på Hollywood-manér

till en ung stjärnaktris. Det är ett manus om en sanslös kärlekshistoria

mellan en karriärkvinna och en självmordsbombare. Filmproducenten

verkar själv övertygad om att han har den rätta "Produkten".

Som om inte detta spektakel vore nog hade vi i slutet av månaden en kväll i

gemytets tecken hemma i Anders paradvåning i hjärtat av Masthugget. Det

var en afton full av gyckel, spel, sång och dans som sent skall glömmas!

April: Konsertkör i Västs framförande av Carmina Burana av Carl Orff

avnjöts i Eriksbergshallen. Det var en audiovisuell upplevelse där man

kunde se såg ett fortunahjul som omvandlades till en vårlig tulpanbukett,

en stekt svan med mera. Detta till toner som var på temat Våren, På krogen

och Kärleken, allt inramat med en hymn till Ödet.

Efteråt intogs en god indisk middag på restaurang Maharani och

konsertupplevelsen analyserades i minsta detalj, bland annat kunde man

konstatera likheter mellan Carmina Burana och Freddy Mercury's

Queen-låtar.

Maj: Med en viss oregelbundenhet hamnar kulturnätverket av någon

märklig anledning på fotbollsmatcher. Så skedde även denna blåsiga

iskalla vårkväll. På ett ödsligt Ullevi betraktade vi ett sorgligt spektakel

mellan Blåvitt och Gefle som knappast värmde. Efter en mållös första

halvlek gav Håkan, som är en erkänd fotbollskonnässör, upp och vandrade

hemåt. De tappra som stannade kvar till det bittra slutet fick se en

kvalitetshöjning i andra halvlek. Marcus Berg lyckades näta två gånger om

och matchen slutade 2-0 till hemmalagets favör.

Juni: Månadens kulturbegivenhet var ett exklusivt litterärt arrangemang. En

bokcirkel, medlemmarnas väg in i böckernas värld. En värdig avslutning

inför sommaruppehållet.

Grundtanken var att detta skulle gå av stapeln i Göteborgs norra skärgård

på Brygghuset på Källö-Knippla, även inkluderande en grundlig guidning om

Bohusläns kulturhistoriska miljöer. P.g.a. logistik-problem ändrades taktiken

och kosan styrdes istället söderut till Styrsö. Dock var ödet mot oss denna

kväll då det verkade som om alla etablissemang av klass var abonnerade

av bröllopsfestligheter. Men naturligtvis fann vi råd och litteraturanalysen

fick istället avhandlas på Pasta-Haus i Linnéstaden.

Efter en grundlig mangling kom kulturnätverket fram till att det är följande

böcker som alla måste läsa (och sedan finns det inte mer att upptäcka):

Ellen Einan – "Jag är syster Ensams nattbarn"

Stefan Einhorn – "Konsten att vara snäll"

Torbjörn Flygt – "Underdog"

Peter Höeg – "De kanske lämpade"

Mari Jungstedt – "Den du inte ser"

Sven Lindqvist – "Utrota varenda jävel"

Camilla Läckberg – "Predikanten"

Kerstin Norborg – "Min faders hus"

Edith Södergran – "Samlade dikter"

Elie Wiesel – "Den femte sonen"

Juli: Det traditionella kulturuppehållet mitt i högsommar-värmen!

Augusti: Den största skånska protestsångaren, Mikael Wiehe, stämde upp

sin luta på Liseberg och bjöd på en alldeles fantastisk konsert i ett alldeles

fantastiskt hemskt väder.

Vi kunde njuta av så väl nya alster som klassiker som Cheops pyramid,

Vem kan man lita på? (tillägnad polischefen Håkan Jaldung), Flickan och

kråkan, Victor Jara samt inte minst en utmärkt svensk tolkning av Woody

Guthries This land is your land.

September: Denna månad var det dags att vallfärda till Bergakungen för att

se på bio. Men det var ingen vanlig bio-upplevelse, utan "Frame – festival

för ung film" arrangerad av Film i Väst. Helt enkelt en chans för unga

filmare att få visa sina filmer för en större publik. Där kunde vi se

framtidens Ingmar Bergman visa sina första alster…

Oktober: Studion på stadsteatern gav pjäsen "Turister" och vi var lovade

följande intressanta intrig:

De har just landat i ett annat land. De är turister på en välordnad

semesterresa. Under den tillrättalagda ytan flyter hotfulla underströmmar.

Vad är det som händer – e g e n t l i g e n ? Om du nån gång varit turist så

känner du igen dig.

Sanningen att säga var det nog ingen ur publiken som kände igen sig.

Frågan är hur många som förstod slutet vad pjäsen ville säga?

November: En månad fullspäckad med arrangemang. Inte bara ett, utan

hela två biobesök:

– " Tillsammans är man mindre ensam " efter Anna Gavaldas bästsäljande

bok som är en berättelse om fyra människoöden – fyra människor vars

vägar korsas, fyra människor som måste bo under samma tak, fyra

människor som tvingas lära känna varandra, fyra människor som kommer

att älska varandra.

Tillsammans lär de sig att hantera sorger och motgångar, tillsammans tar

de ett steg närmare målet, att uppfylla sina drömmar. Och tack vare att de

lär känna varandra inser de sanningen i att ensam inte är stark…

– " Du Levande " av Roy Andersson blev film nummer två denna månad.

Men inte nog med detta : Vi bjöds även på en quiz-kväll i det Anderssonska

residensent. Det gnuggades geniknölar i frågesporten "Vem vill bli

miljonär". I och för sig gick ingen därifrån rikare, men däremot med många

nyvunna kunskaper!

December: Ett nedslag i Bergsjön med Håkan som kunnig guide. Bland

många intressanta upplevelser fick vi t.ex. göra ett studiebesök på

Backegårdskolan. Som grädde på moset avslutades det hela med bowling i

Gamlestan och västkustens bästa kines-restaurang!


2006

Januari: I årets första happening tog salsakungen Magnus kulturnätverket

till Backa Teater som gav Maratondansen.

Drömmar, desperation och rivalitet pulserar på ett svettigt dansgolv i Santa

Monica. Klibbig nervositet och spänd förväntan trängs med glittriga

leenden och vassa klackar. Året är 1935 och det är världsmästerskap i

maratondans. Det gäller att bli sedd. Till varje pris. Det finns bara en

vinnare. Backa Teater fyrade av en kanonfärsk musikalisk version av

Maratondansen fylld av country, gospel och amerikanska standards.

Kulturnätverket möttes av ett glittrigt och glamouröst 30-talsamerika

präglat av depression, missväxt och krigshot. Den passionerade och

tragiska historien om Robert och Gloria blev kult i Pollacks filmversion

"They Shoot Horses, Don´t They" från 1969.

Februari: Å grund av häftigt snöfall blev denna månads tilltänkta

kulturevent inställt. Vad som kunde hänt om det inte hade varit en sådan

vargavinter kommer att för evigt förbli en hemlighet…

Mars: Kulturens väktare insöp en dos modern dans i absurditetens tecken i

allas vår favorit-förstad Mölnlycke! I dess eminenta Kulturhus bjuds på hela

2 (två) dansföreställningar. Dansexpressen 2006 gav två duetter på temat

tvåsamhetens vara eller inte vara:

Dans 1. Jag faller aldrig, jag snubblar. Modern dans och absurda situationer

mixade i en finstämd duett.

Dans 2. Rabbit avec oranges. Ett litet, alldeles galet dansande

badrumsspektakel.

För koreografin stod Tommi Salmela respektive Tommy Håkansson. Som

en liten aperitif studerades ett stycke av mer statisk karaktär, nämligen

Konstverket i Mölnlycke hamnbassäng. Ett helt enastående evenemang

med enormt stor uppslutning där kulturnätverkets närvaro gjorde att

publiksiffran i salongen blev minst 50% högre än vad arrangören någonsin

hade kunnat drömma om!

April: Vi bevistade Göteborgsoperans uppsättning av Rocky Horror Show i

nyöversättning av Rikard Bergqvist. Denna kult-musikal avnjöts i Kungälv

(av alla ställen), vilket bevisar att kulturen inte känner några gränser!

The Rocky Horror Show var en sensation vid premiären för över trettio år

sedan. Blandningen av skräck, humor, sex och rock'n roll var spektakulär då

– och är det än idag.

Maj: Vi var några astronomiskt intresserade kulturvänner som samlades i

mitten av maj vid observatoriet i Slottsskogen i samband med

Vetenskapsfestivalen. Men istället för den annonserade föreläsningen om

världsalltet fick vi se på solen i det vackra vårvädret, med hjälp av inte

mindre än 3 olika teleskop. Detta p.g.a. att föredragshållaren hade fått

förhinder. Vi kunde konstatera att solen är stor och varm (och en hel del

annat). Efteråt blev det fika med värmande filtar och gott kaffe på ett

närliggande café. Några dagar senare besökte vi Fysikens dag i det s.k.

Ägget på Chalmersområdet. Vi fick höra flera intressanta föredrag om

atomkärnans innersta väsen, de senaste rönen om den fantastiska

strängeorin samt en genomlysning av universums mörka materia och

mörka energi. I sanning en upplysande eftermiddag! Och i pauserna bjöds

det kaffe och bulle helt gratis. Tänk vad fysikerna kan åstadkomma! Ett

besök på något av Vetenskapsfestivalens alla arrangemang kan bli en

given tradition för nätverkets medlemmar.

Juni: I försommarvärmen passade vi på att njuta av Laleh när hon på sin

sommarturné kom hem till Götet och gav en bejublad konsert på

Trädgården med Stefan Sundström som support-akt. På mycket kort tid har

Laleh kommit att bli en av Sveriges mest framgångsrika artister. Hon slog

igenom i början av 2005 med sitt självbetitlade debutalbum och singeln

Live Tomorrow . Hon belönades sedermera med tre Grammis i kategorierna

Årets artist , Årets nykomling och Årets producent. Hon vann också

kategorierna Årets nykomling och Årets kvinnliga artist på prestigefyllda P3

Guldgalan.

Augusti : För första gången visade Göteborgs Konstmuseum en utställning

med Pablo Picassos verk. Den koncentrerades i första hand akrobater och

harlekiner, familj och kvinnor från den blå och den rosa perioden.

Picasso hade som motto för sitt skapande: Jag söker inte, jag finner. Detta

är något som passar väldigt väl in på kulturnätverkets aktiviteter; alltid mitt

i prick!

September: September månads kulturevenemang utspelade sig i trakterna

av Redbergsplatsen.

Inledningsvis avnjöts en supé på Paddington. Där på begav sig sällskapet

till Redbergsgården, där vi fastnade i speldjävulens garn och spelade bingo.

För en del gick det bättre och för andra gick det sämre… Faktiskt så illa att

några deltagare aldrig fick lov att skrika BINGO för full hals… När det hela

var över gick vi tillbaks till Paddington och firade respektive dränkte våra

sorger i mumsig öl.

Oktober: Som ett bonusarr, just när höstmörkret svepte sig allt tätare runt

våra frusna själar värmde vi oss med Pedro Almodóvars senaste verk..

Allas vår favvo-skådis Penélope Cruz spelade Raimunda som är idealfrun.

När hennes arbetslösa man ligger på soffan, dricker öl och tittar på fotboll

är hon ute och gör småjobb – på restauranger, på en flygplats eller i en

tvättstuga.

För att rädda familjen från ekonomisk konkurs går hon dit hon kan.

Raimunda håller uppe familjen för sin tonåriga dotters skull. En kväll hugger

hon sin far i magen sedan han velat förföra henne. Däirfrån tar "Att

återvända" sitt avstamp, och utvecklas till en film om förlåtelse och mynnar

slutligen ut i en analys av kvinnans situation i Spanien. En film som visar att

kvinnor kan och män är stygga djur!

Några dagar senare var det dax för det oktober månads verkliga höjdpunkt:

Vi besökte en lägenhet i Kortedala som tillika är ett museum, bevarat och

utvecklat i genuin 50-talsstil. Massor av kultföremål studerades med

brinnande intresse.

Lägenheten har rönt intresse i press och television och kan även stoltsera

med ett statsministerbesök. (Ni vet, den runda och trinda (f.d.)

landsfadern…) Efter besöket gavs det även tillfälle att avnjuta förfriskningar

på en genuin förortskrog av finare snitt.

November: Skräckslagna begav vi oss på darrande ben till Högsbo bibliotek

på Axel Dahlströms torg. Där utstod vi rysliga historier under en

berättarkväll med Kiriaki Christoforidis och Krister Jonasson. En och en

halv timme senare hade vi skaffat oss permanenta sömnsvårigheter i

höstmörkret…

Som ett bonus-arrangemang i november kom en HHH-kväll. (HHH =

HemmaHosHans) Det var i sanning en glädjens afton med skiftande

aktiviteter så som lokal tipspromenad, på-spåret-tävling och musik-quiz.

December: Anna klämde till med en filmkväll hemma hos Bergakungen,

nämligen "Djävulen bär Prada" med Meryl Streep som super-bitch.


2005

Januari: Den 5/2-05 gav kulturnätverket sig i kast med att tolka en av den

moderna världsdramatikens absoluta klassiker, "En lång dags färd mot

natt" av Eugene O'Neill.

Ingen komedi men väl ett intressant porträtt om en familj i sönderfall.

Under tre timmar fick vi följa familjen Tyrone i den amerikanska södern i

deras vardagsrum under en lång dag mot natten med skuld, ångest,

förnekelse, självbedrägeri och ensamhet som leder var och en in i natten.

Många frågor uppstod under pausen och efter dramat. Vem var egentligen

pjäsförfattaren i föreställningen. Exakt var bodde familjen Tyrone? Vem var

Morris? Och är familjen Osbourne en nutida motsvarighet till Tyrones?

Februari: Lillemor inledde sin karriär i kulturnätverket med en rivstart i form

av ett synnerligen välordnat besök i Världskulturmusseéts Jette-kub. Inga

nybörjar-takter avslöjades här inte! Ett mäkta uppskattat arrangemang.

Mars: Mars månads aktivitet blev till ett synnerligen trevligt aprilskämt i

form av frosseri på den turk/grekiska restaurangen Galini. Detta

etablissemang har med åren blivit till en institution i denna göteborgska

matkulturen och man kunde samfällt konstatera att den fortfarande lever

upp till sitt rykte.

April: Onsdagen den 20 april bar det återigen av till Stadsteatern. Denna

gången var det "Cooking with Elvis" som stod på menyn.

En farsa som sitter i rullstol och drömmer att han är Elvis. En medelålders

morsa som raggar upp unga killar på krogen och håller figuren genom att

stoppa fingrarna i halsen. En tonårstjej som inte kan sluta laga mat – eller

äta den. Med andra ord, vi fick möta en helt vanlig familj.

Lee Hall, mannen bakom filmen Billy Elliot är författare till denna absurda,

tragikomiska och varma historia, ackompanjerad av Elvis klassiska hits. En

given succé!

Maj: För att visa sin solidaritet med svensk filmindustri begav sig ett antal

cineaster iväg för att begrunda verket "Som man bäddar" med Kjell

Bergqvist i huvudrollen. Nyblivne pappan (spelad av gamle goe Kjelle) har

lovat att vara hemma hos hos sin knodd. Han hamnar i en intressekonflikt

eftersom hans kollegor behöver honom på jobbet, så på dagarna är han

med sin baby i parken och på nätterna kör han taxi. Givetvis brakar tillvaron

ihop en vacker dag!

Juni: Ett kulturäventyr i strålande väder! Vi besökte Slottsskogen och njöt

av Göteborgs symfoniorkester, den världsberömda, som framför klassiska

klassiker i det gröna. Anna Mannheimer var presentatör och på

programmet stod bl.a. musik ur Carmen, en Rossini-uvertyr och allsång till

Den blomstertid nu kommer. Inte ett öga var torrt och det var sannerligen

inte på grund av pollenallergi…

Juli: Det årliga sommaruppehållet för att ladda upp batterierna.

Augusti: Nu gavs det tillfälle att besöka dinosaurieutställningen på Svenska

mässan.

I en unik utställning från Paleontologiska Institutet vid ryska

Vetenskapsakademien i Moskva visades fossiler från Ryssland och

Mongoliet på. Kompletta skelett och andra fossila fynd hade

sammanställts till en fascinerande och fantasieggande utställning. Man

kunde beskåda 50 exemplar av fossila djur, varav 33 kompletta skelett. 80%

av materialet var autentiskt. Fossilerna daterar sig från ca 250 till 75

miljoner år tillbaka.

Utställningen har tidigare visats i bl a Australien, USA, Japan, Kanada och

Tyskland. Bland paleontologer räknas den som en av världens främsta

vandringsutställningar och visades nu för första gången i norden.

På Dinosaurium presenterades fossilerna i sin egen miljö. En trovärdig

inramning hade byggts upp på mässan med dekor, ljud och ljus som

tillsammans gav en upplevelse av hur dessa giganter kan ha levat under de

förhistoriska tidsepokerna Trias, Jura och Krita med sina skiftande klimat

och geografiska förutsättningar.

Efter denna andäktiga upplevelse summerades alla intrycken på Evas Paley.

September: Kultur kan vara en massa olika saker och all kultur faller ju inte

alla på läppen, men för den skull kan det vara kul att checka vad andra

anser är vackert eller snarare var vackert…

Denna månads kulturella påhitt var ett besök på en jätte-loppis på Svenska

Mässan. Det kikades på folk och deras märkliga grejor. En hel del shopping

blev det oxå. En framstående styrelseledamot investerade t.ex. i äkta

Herrgårds-knoppar, dock har de fortfarande inte installerats i hans hem. Det

har inte bringats klarhet i huruvida det beror på att det saknades drivrutiner

till dem eller om det är p.g.a. deras höga värde som han inte vågar ha dem

framme till beskådande för kreti och pleti.

Oktober: Vi har tidigare stött på Anna-Maria Hallgarn i tidigare

kulturnätverks-arrangemang. Den här gången stod hon på Stadsteaterns

tiljor som gnistrande huvudrollsinnehavare i Kharmen.

Vi fick se ett glödande musikdrama om livsfarlig kärlek inspirerat av

världens mest älskade opera med Bizets kända musik i nytt arrangemang.

För libretto och regi stod Rikard Bergqvist – mannen bakom

succémusikalen Stoppa världen! "Kärleken är ett farligt djur – dödligt farlig

när den går på jakt…" På dagarna sliter de hårt i fabriken, men natten är

deras med dans och flirt. Dom är unga, vackra och frossar i allt livet kan

erbjuda. I centrum för denna nöjeslystna skara står den tuffa, heta och

sexiga Kharmen. Hon kan driva vem som helst bortom allt förnuft. Det är

henne alla vill ha. Andra medlemmar ur ensemblen som också gjorde

imponerande prestationer måste bland annat nämnas Karl Dyall, Robin

Stegmar, Mirja Burlin och Marie Delleskog.

Som ett bonus-arr den månaden inbjöds medlemmarna till den nyblivna

herrgårdsknopp-ägaren Håkan för ett trevligt samkväm. Det blev bland

annat en mäkta uppskattad kultur-quiz och en minst lika uppskattad

whiskey-provning från ett av Skottlands anrikaste destillerier med

redogörelse om framställningen och whiskeykultur utifrån Håkans

skottlandsresa tidigare i somras.

Detta initiativ följdes sedan upp av Peter som bjöd på en långa rad

uppskattade kulturarrangemang av varierande slag. Här nåddes

sannerligen ett synnerligen svårslaget rekord av antalet möjligheter till

berikande upplevelser.

November: Nu var det dags för nästa omtumlande kulturella upptäcktsresa,

temat var denna gången komik. Begreppen "Skoj" och "Lustigheter"

penetrerades och analyserades in i minsta beståndsdel. Är dessa kulturellt

betingande? Hur kul är kultur? Vad är komedi? Hur gör man och hur ser ett

skämt ut? Varför skrattar man? Går det att vara rolig på beställning? Det var

i sanning en spännande afton med ett tungt tema på filmklubben Video

Lick på Atalante.

Ett 50-tal artister hade fått i uppdrag att göra en komedi på max 3 min. Det

blev en enorm bredd från situationskomik, lyteskomik, satir, buskis,

galghumor till rent nonsens. Sjukt spännande videoverk fyllda av

konstnärernas alldeles egna humor. Konferencier var Åsa Gustafsson, den

kända f.d. allsvenska bandyspelaren, som resonerade kring

humorbegreppet.

December: Kulturnätverkets traditionsenliga nobelfirande ägde rum på

nobeldagen den 10 december då vi till Alfred Nobelsminne samlades för att

intaga en av filmhistoriens största filmepiska mästerverk, nämligen Milos

Formans konstnärliga filmatisering av Amadeus Mozarts liv och leverne.

Handlingen utspelar sig i Wien i mitten av 1700-talet men skulle lika gärna

kunna hända i Kungsladugård i början av 2000-talet.


2004

Januari: Som första kulturhändelse på det nya året blev det ett besök på

Stadsteatern: Autentiskt nutidsdrama i form av föreställningen "Fångarnas

dilemma" regi Jasenko Selimovic med manus av David Elgar (mannen

bakom manuset till teateruppförandet av Albert Speer).

Vi kastades in i en storpolitisk förhandling där frågan om nationell identitet

stog på spel. En handfull människors vägar möts, korsas och skiljs i en

invecklad kedja av händelser. I ett filmiskt skeende förflyttas de från ett

amerikanskt universitet rakt in i rasande inbördeskrig. Snart befinner de sig

i en medlingsprocess på högsta politiska nivå. Fredsförhandlingarna

strandar gång på gång. I ett desperat försök att få ett slut på våldsspiralen

försöker man enas kring ett fredsdokument. Ett komplicerat strategiskt

spel vidtar där ingen av sidorna vet hur den andra kommer att agera.

Februari: Teatersport på Cafe Krasnopolsky: Äventyr i naturen med mjölk

och en lätt kolonial touch. Fylleslag i Gnarp på rim. Sjung en sång om ett

vattenfall. Detta är exempel på uppgifter som skådespelarna kunde få

under kvällen. Ett synnerligen högt uppskattat och välbesökt

kulturarrangemang.

Mars: Besök på nordens största mässa inom resor och turism, TUR 2004,

på Svenska mässan. Där mötte vi representanter från ett 100-tal länder

som alla ville marknadsföra sina resedestinationer. Man kunde motverka

geografisk inskränkthet och lokalextremism och blicka ut mot världen, eller

fördjupa dig i konceptet "tyngdlös turism" där nu Kiruna skall börja

konkurrera med ryssarna.

April: Stadsvandring i Göteborgs befästa historia. Här fanns en chans att

utvidga sin kunskap om Svea rikes andra stad och t.ex. se bastionerna och

de underjordiska gångarna från insidan. Dessvärre var det inte bara svalt i

underjorden, utan även kulturnätverkets medlemmar visade ett sällsynt

svalt intresse, varför denna aktivitet ställdes in ? Men vem vet, det kanske

ges ny chans i framtiden…

Maj: Det nyckfulla Göteborgsvädret gjorde att planerna på diverse

friluftsaktiviteter i Slottsskogen fick flytta inomhus. Den kreativa

arrangörs-trion lyckades, vädret till trots, skapa en riktigt lyckad kväll i

ölkulturens tecken på Linnégatans olika utskänkningsställe.

Juni: I försommar-hettan fick arrangörerna solsting och kunde av

medicinska skäl tyvärr inte fixa någon kultursammankomst…

Juli: Välförtjänt sommaruppehåll.

Augusti: Kulturen tog sig denna gång mer konditionskrävande uttryck: Den

nya Skatåsanläggningen besökte och efter en strapatsrik promenad som

bl.a. innefattade avnjutande av konstverk ute i det fria, togs en fika i

Bertilssons stuga.

September: Poetry-slam på Café Hängmattan. Första deltävlingen inför

kvalet till landskampen mellan Borås/Sjuhärad, Halland och Göteborg 3:e

december. Av hänsyn till de lidande poeterna ville ingen från kulturnätverket

ta plats på scenen och sopa mattan och fullständigt krossa allt motstånd.

Trots detta framfördes inte bara heltaskigt material utan även en hel del

som faktiskt kunde klassas god konst!

Oktober: En fantastisk föreställning kunde gräddan av kultureliten bevittna

den 4:e november när folkteaterns hela ensemble gav oss "Staden och

stjärnorna" i regi av Niklas Hjulström. En stjärnspäckad musikal om

Göteborgs 1900-talsshistoria med tidsenlig musik, dans och sång. Vilken

afton! Vilken föreställning! Den hade allt – komik, tragedi, finstämd poesi

och tänkvärd samhällskritik. Vi som var där kommer aldrig att glömma

föreställningen som gav oss tillbaka tron på humanism och mänsklighet.

November: Oförglömlig konsert på Artisten av Nya Lundens

högstadie-elever.

December: Efter en rad bommade föreställningar av teater Halland på

Pusterviksteatern blir december istället ihågkommen för en mäkta

uppskattad film- och poesikväll hos Magnus.


2003

Januari: Aktivitet uteblev p.g.a. dåligt väder, men annars hade Cosmopol

varit målet…

Februari: Biobesök.

Mars: Aktivitet uteblev…

April: Kulinarisk högtid på Yokohama.

Maj: Fotboll.

Juni: Kulturnätverket på hårdrockskonsert!

Vårt nätverk har av sedvänja haft en hög grad av innehållsmässig variation

på våra kulturevenemang. Frågan är om ändå inte vår hårdrockskväll med

bandet Dio på "Trägårn" 8/7, fjärran från finkulturens tysta sammetsmattor,

ändå inte stack ut lite utöver det vanliga.

Med Anders som trygg och erfaren arrangör och koordinator träffades vi

först på "The Flying Scotchman" denna sköna sommarkväll. Väl på plats

inne på "Trägårn" avancerade sällskapet framåt med oväntad intensitet och

framgång och hamnade slutligen precis vid scenkanten framför drygt

elvahundra hårdrockare. Dom som likt mig själv förväntat sig att vårt

sällskap skulle inta en lugn "observatörsställning" i de bakre leden misstog

sig grundligt.

Massorna vrålade och trycket ökade. Plötsligt exploderar scenen av ljus

och ljud och Dio öppnar blytungt med låten "Straight through the heart".

"Headbangande" avnjuter vi vidare såväl dioklassiker som "We rock" och

"Rainbow in the dark" som äldre låtar från Ronnie James Dios tid i Black

Sabbath och Rainbow.

Craig Goldy gjorde ett bra jobb på gitarren, de tunga riffen och

flageoletterna satt perfekt. På solosidan var han lite svagare, där saknade

man Vivian Cambells fingerkänsla. Ronnie James Dio som brukar kallas

"den lilla mannen med den stora rösten" gjorde ingen på "Trägårn"

besviken. Överhuvudtaget kan man säga att bandet Dio inte förändrats eller

utvecklats någonting sedan 80-talet – vilket naturligtvis är en stor fördel.

Kulturevenemanget förtjänar högsta betyg. En av de stora fördelarna med

Kulturnätverket är just att man får tillfälle att uppleva kulturhändelser man

kanske inte annars skulle uppsökt. Det var exempelvis roligt att se att Anke

i Kulturnätverket, som annars inte lyssnat mycket på hårdrock, numera

måste betraktas som ett trofast hårdrocksfans som ofta lär dyka upp på

Europas större arenor.

Juli: Sommaruppehåll.

Augusti: Musikafton med Anna Maria Hallgarn på Gillestugan, som tolkade

Ulf Lundell m.fl. på ett alldeles utsökt sätt. Så hade vi aldrig hört Lundell

förut! (Att för första gången höra texten var bara det i sig revolutionerande.)

September: Besök i Nårunga socken i Vårgårda kommun. En vandring i

Birger Jarls fotspår vid Herrevads bro (Slaget vid Herrevads bro 1251, se

Arvet efter Arn) och undersökning varför frikyrkan fick ett så starkt fäste i

det gamla vild-Sverige. (Gränslandet mellan Gäsene och Kullings härad). Vi

fick t.ex. lära oss skillnaden mellan kronobränneri, skattebränneri och

husbehovsbränneri och varför potatisen egentligen slog igenom i Sverige.

Det blev en del gående i skog för att se på bron, brännhålor. En mycket

kompetent vägledning av herr månadsansvarig!

Oktober: Besök på Göteborgs konstmuseum. Förutom den fina

konstsamlingen av både moderna som klassiska målningar, gavs tillfälle

att bevista en intressant utställning om slöjor "Den fördolda verkligheten"

samt en fotoutställning med världsrenommé.

November: Bio Capitol visade Björn Runges starka film "Om jag vänder mig

om" med gräddan av Sveriges skådespelar-elit. Efteråt följde diskussion

och djup-analys av filmen.

December: Clownkrets 6:3!

Efter en tid av något sämre engagemang på kulturfronten kom ett veritabelt

publikfrierier som fick massorna att rusa till. Vi begav oss till

Pusterviksteatern och såg Teater Halland ta nappatag med nuet och

dagens politiska verklighet. Clownerna gav sig in i "situation Sverige". Man

tog tempen på det svenska samhällsklimatet och gjorde en djupdykning i

det svenska folkhemsträsket. Svenskt vemod när det är som bäst!

Det var verkligen Lars Norén och Kalle Anka, tragedi och komik på en

samma gång. Lasse Beischer och Petter Heldt gjorde, som vanligt, starka

prestationer. Det ska verkligen inte falla någon skugga över Josefine

Andersson, men man kunde i vissa stunder märka att hon inte riktigt hade

samma lyskraft som sina manliga kolleger. Teater Halland har vid det här

laget gjort en hel del föreställningar i Comedia del' Arte-genren men sällan

har man dansat på så här slak lina. En helt fantastisk föreställning fick

avrunda kulturåret 2003!

Kulturnätverket Göteborg
Alla rättigheter reserverade 2024
Skapad med Webnode Cookies
Skapa din hemsida gratis! Denna hemsidan är skapad via Webnode. Skapa din egna gratis hemsida idag! Kom igång