2014-2003
2014
Januari:
I januari besökte kulturnätverkets filmkritiker Göteborgs filmfestival för att
se "Stay". En irländsk film, laddad med gängse överdos av irländsk varm
humor och charm vilket förgyller ett finstämt relationsdrama om personliga
nederlag och komplicerade relationer. Dessbättre var filmen inte textad
vilket bidrog till svårigheterna att förstå de oartikulerade dialogerna på
gaeliska. Till biopublikens förtjusning kom emellertid filmens regissör och
manusförfattare till denna Sverige-premiär och kunde efteråt bistå publiken
med att förklara sin gärning. Då denna analys bedömdes som väl grund av
kulturnätverkets initierade medlemmar gingo flertalet av dessa in för att
själva på akt och ställe genomföra en flerskiktad djupanalys enligt
Frankfurtskolans alla regler. Filmen visade sig då innehålla minst tre
parallella historier och minst sex huvudteman. Då alla dessa knappast på
ett rättvisande sätt härstädes kan återges, hänvisas istället en kommande
nedladdningsbar rapport i pdf-format .
Bild ur Stay: Kvinna under ett paraply. En bild av en kvinna som till synes
håller ett paraply. Bild laddad med symbolik och referenser.
Mars:
Vi gjorde ett återbesök på Café Hängmattan där teatergruppen
"Primalimpro" roade och oroade publiken med sina sanningar om livet.
Maj:
Radarparet Helen och Lotta igen…
En fantastisk kväll på sportarenan!
Banorna och glädjen hos spelarna växte och porlade likt källvatten, spel
efter spel, ingen gav sig. Fantastiska banor, trevligt arrangemang och ett
föredöme vad gäller kulturarrangemang.
Juni:
Har du någonsin fått ett utbrott av Vrede? På att det regnar när det skulle
vara fint väder? På att kaffet smakar automat? På att Kulturansvarig för juni
väntar tills juli månad?
Nu kommer chansen att fördjupa sig i Våldsamma tankar, genom att följa
med på filmen "Miss Violence"
Så lockade Martin Dahlberg oss till på Hagabion en vacker sommar kväll i
början av juli för att som vi trodde få en härlig filmkväll. Filmen visar sig
handla om en grekisk familj, lite eljest. I filmens första scen begås ett
självmord. Därefter blir det otroligt nog än mer tragiskt ju längre filmen
lider. Svenska dagbladets recensent beskriver det som en "golgatavandring
från obehagligt absurd till bottenlöst vidrig". Vi som såg filmen var djupt
skakade efteråt. Några av oss behöver fortfarande gå i debrifing, trots att
det nu är mer än tre månader sedan vi såg filmen. Bilden nedan porträtterar
den kärleksfulla mormodern i filmen.
Augusti:
Sista lördagen i augusti träffades några av kulturnätverkets medlemmar
och hade en kväll i temat Ödmjukhet. Först dinerade vi på den välkända
vegetariska restaurangen Solrosen för att sedan gå och se filmen "Still Life"
på Hagabion. Filmens huvudroll som John May spelas av den skicklige
Eddie Marsan, som är en kommunalarbetare, vars uppgift är att hitta
anhöriga till personer som dött ensamma. Filmen lämnade få ögon torra
och kulturnätverkets medlemmar såg rejält tagna ut efter filmen. Filmen är
unik på så sätt att den tillåter en att kunna se den ur många olika vinklar
beroende på envars livserfarenhet och var i livet man befinner sig. Få filmer
tillåter att man får känna och tänka så mycket själv…
September:
I "de långsökta kopplingarnas" förening bjöds vi, på temat generositet, in på
Matfesten i västra Götaland där över 150 olika lokala matproducenter
visade på naturens generositet.
Oktober:
Årets stora konstnärliga ljuspunkt – Ljus i Alingsås! Alingsåsarna lyste upp
när världens stora ljussättarprofiler samlats för att lysa upp staden i en
orgie av strålkastare i en kreativitetens lux-lyx.
November:
Tidigare under hösten hade vi inom kulturnätverkets hank och stör avnjutit
Roy Anderssons alster. Nu var det slutligen dags för den avslutande filmen i
trilogin om att vara människa, nämligen "En liten duva satt på en gren och
funderade över tillvaron".
December:
I sann julanda drog vi till Café Hängmattan för att njuta av jazz.
2013
Januari:
Tänk dig en basar i en normalstor mellansvensk stad i mitten av 80-talet. Se
framför dig Växjö en tidig söndag eftermiddag i månaden maj. Krokusarna
har slagit ut, häggen har sakta börjat sin blomning, människor promenerar
för att inta shoppingstråken, kanske skall det inhandlas ett par bruna Ecco
skor eller kanske bara fönstertittas. Förlytta dig nu i tanken till den
islamiska folkrepubliken Iran, närmare bestämt dess huvudstad Teheran.
Året är 1979. Du befinner dig utanför den amerikanska ambassaden,
människorna skanderar "Död åt USA, utplåna Israel". Människorna är
högljudda, exalterade men hatiska, icke.
I en annan tid på en annan plats gör sig tre kulturmedlemmar i ordning för
att ta sig till platsen. Plånboken, den röda mössan, den urblekta
ryggsäcken, fylls med pop-corn och laktritsbåtar. Timmen är slagen, Conny
traskar genom snöglopen de tre hundra meter mot den hägrande
spårvagnshållplatsen. I en annan del av staden har Magnus stängt dörren
till Forden av märket Focus, årsmodell 2004. Bilen startar frustande. Martin
har i sedan länge påbörjat sina minutiösa förberedelser. Koncentrerat och
organiserat bres en smörgås med ost och tomat. Kaffet puttrar på den
andalusiska Cappuchinobryggaren. 19.15 filmen, Argo, börjar. Göteborgs
kulturetablissemang är på plats. Tiden och personerna länkas samman
med de exalterade slagropen. Efteråt skanderar endast tystnaden, Teheran i
motljus och Växjö gör sig åter påmint.
Februari:
Återigen en film-månad, denna gången var det dags att åka till Kinna, f'låt
Kina ska det vara.
Hero var när den kom för tio år sedan den mest påkostade filmen gjord i
Kina och det blev mycket svärdsklingor som vinade genom luften – som
ljuv musik.
Mars:
Martin – vår trygga hand i improvisationens mörker pekade på
improvisationen som en växande trend i samhället: Mat improviseras.
Konungen improviserar framför kameran. Till och med ambassader
impro-viserar. För att hänga på denna trend bjöds vi in till ett besök i
Improvisationens Mecka – som häpnadsväckande nog ligger i Folkteaterns
foajé i Göteborg – och fick uppleva teatersport med Rattle.
April:
På temat ved använde vi pinnarna på Biljardpalatset. Det blev en
giganternas kamp och när dammet hade lagt sig kunde två synnerligen
rättmätiga vinnare koras!
Juni:
Vi utmanades i en lättsam och lärorik stadsvandring. I smågrupper
genomfördes en historiskt-kulturell quiz där "målet inte är någonting men
upplevelsen betyder allt". Vi startade i slott och slutade i koja.
Augusti:
Kulturnätverket har vid otaliga tillfällen förlagt sina sammankomster på
konstmuséet, så också denna månad. Denna gången kunde vi uppleva verk
av Bruce Nauman (f 1941, bor och arbetar i New Mexico, USA), en av de
mest betydande konstnärerna i världen idag och en av få som verkligen
spränger gränser med sitt konstnärskap. Han arbetar främst med video,
skulptur, grafik, performance och installationer. För utställningen på
Göteborgs konstmuseum presenteradesnärmare ett tjugotal verk: från det
sena 1960-talets experimentella filmverk fram till sitt senaste verk,
videoinstallationen Beschriebene Kombinationen från 2011.
Flera av Bruce Naumans viktigaste konstverk – såsom den niokanaliga
videoinstallationen Anthro/Socio från 1992 och den blinkande
neonskulpturen Life and Death från 1983 – mötte nu för första gången en
svensk publik.
Bruce Nauman är en pionjär både idémässigt och tekniskt, inte minst
genom sitt sätt att arbeta med material och tillvägagångssätt som blivit
stilbildande; neon, hologram, interaktiva rum, flerkanaliga
videoinstallationer, övervakningskameror, slogans etc.
September:
John beordrade oss att styra kosan mot Göteborgs östra förorter, närmare
bestämt Angered. Där i den natursköna Lärjeåns trädgårdar bjöd kören
Motvals på sin energi och livsglädje i syfte att stämma in i månadens tema:
förändring!
Som grädde på moset tog Veronica initiativet till en filmkväll. Detta i hopp
om att hon skulle ha en fungerande bio-anläggning i sin lägenhet. Nu
visade det sig att verkligheten skojade till det lite grand med tekniken. Men
givetvis stog inte Strömmenbergs kulturdrottning handfallen inför ett
sådant öde utan fixade snabbt, kvickt och lätt en TV-visning av Glada
Hudiks varma film "Hur många lingon finns det i världen?".
Oktober:
I höstmörkret kom Maria på den lysande idén att ta oss till spektaklet
"Lights in Alingsås". En sagolik upplevelse…
November:
På temat Glöd anordnade Birgitta en uppskattad glöggafton (vilket iofs inte
skedde i november, men den som väntar på något gott…)
Ett tillfälle attt träna det strategiska tänkandet, i form av en spelkväll
anordnades dessutom av Magnus.
December:
Peter har historiskt sett blivit drabbad av ansvaret för arrangemang som
har med diverse regeringschefer att skaffa. Så även detta år, denna gången
var det Brezjnev som gällde.
Den tidigare ledaren i Sovjet var kraftfull på många sätt. En grym härskare
enligt många, minns t.ex. Torsten Jurells konstnärliga tolkning av Sovjets
krig i Afghanistan; en Brezjnev ätandes afghaner.
Men denne hårde man hade trots allt en mjuk sida; han avgudade det
svenska luciafirandet. Många är vittnesbörden om hur Brezjnev i hemlighet
varje år runt 13 december åkte incognito till Stockholm, för att på ort och
ställe uppleva skönsjungade tärnor och ståtliga stjärngossar. Vilka han
uppskattade mest är inte bekant, kanske var det småtomtarna.
Som en åminnelse till Brezjnevs minne besökte Kulturnätverket Lucia
Oriental, passande med tanke på att Herr B. ju huserade österut, från
Göteborgs synpunkt.
En bonus i form av julpoker gick för första gången av hemma hos Hans.
Tyvärr förekom det en hel del fuskande och vidare drabbades en del
deltagare av stora ekonomiska bakslag under kvällen. Dessa negativa
bi-effekter till trots så känns det nästan som en tradition har skapats.
2012
Januari:
Året inleddes med det prunkande fräscha temat Grönska. Det tog Anders
fasta på och tvingade samtliga medlemmar att gå till konstmuseet för att
begapa utställningen om Jan Lööfs verk.
Jan Lööf är en av Sveriges främsta tecknare och illustratörer som med sina
klassiska serier som t.ex. Felix inspirerat en hel generation serieskapare.
Men det är kanske framförallt genom sina barnböcker som han blivit
välkänd för den breda publiken med ett flertal uppskattade och prisbelönta
barnböcker. Jan Lööf har även bidragit till den svenska barnprogramsfloran
genom sin medverkan i den kultförklarade tv-serien Tårtan (1972) och den
egna dockfilmsproduktionen Skrotnisse och hans vänner.
Lööfs bildvärld bjuder på en enastående detaljrikedom där fantasi och
realism bokstavligt talat går hand i hand. De karaktäristiska miljöerna är
ofta fulla av barndomens tekniska underverk och befolkade med karaktärer
med en befriande uppfinningsrikedom. Som betraktare är det lätt att dröja
sig kvar i detta universum där parallella händelseförlopp och referenser till
litteratur, film och konst ger flera dimensioner.
Jan Lööfs karriär är både brokig och konsekvent, den vindlar sig fram men
tycks alltid ta med sig de skiftande erfarenheterna in i nästa hantering av
bildskapande. Hans konstnärliga produktion sträcker sig över flera
decennier och har tagits emot av generationer, såväl barn som vuxna.
Blyertsen och akvarellen, den distinkta linjen och de transparenta, mättade
färgerna har alltid varit kännetecknande för hans bilder, även sedan han på
senare år har börjat använda datorn som sitt främsta arbetsredskap.
Februari:
Februari inleddes med skiftande aktiviteter, såväl spontanbesök på
Göteborgs filmfestival som brädspelskväll hemma hos Magnus fanns att ta
del av.
Men höjdpunkten var utan någon som helst tvekan när Veronica stringent
höll sig till det påbjudna temat farsoter och tog oss till Oterdahlska huset
där medicinhistoriska museet har sina lokaler.
Där kunde man kolla in sjukvårdens historia med tillhörande attribut i form
av otäcka instrument och dylikt. Vissa av medlemmarna blev av besöket
antingen svagt eller starkt illamående och behövde därför något stärkande.
Planen var att gå till sjuans ölhall och där bli stärkt av den underbara
atmosfären bestående till största delen av öldoftande trevliga vackra män.
Denna miljö upplevdes dock alltför stökigt av några av de mer kultiverade
männen i kulturnätverkets sällskap, så vi uppsökte istället en mer
passande lokal mittemot med väldigt lugn och städat klientel. Där hade vi
det mysigt: åt god mat och drack utmärkt öl. Kulturnätverkets medlemmar
roades intellektuellt av en mycket avancerad och svår frågetävling i sann
farsotsanda. Segern togs med nöd och näppe av Magnus, som därmed
kammade hem vinsten i form av en bok i ämnet farsoter – lite trevlig
läsning som väntar nästa gång vårförkylningen slår till!
April:
Hans & Hans bjöd in till en guidad visning på Göteborgskonstmuseum och
utställningen "Surrounding Bacon & Warhol".
Francis Bacon och Andy Warhol var två av 1900-talets mest uppburna
konstnärer men med olika utgångspunkter i sitt sätt att förhålla sig till
konst trots att de levde och verkade ungefär samtidigt. Genom att visa
nyckelverk av de båda konstnärerna i dialog med andra som arbetat inom,
eller i gränslandet mellan, dessa två konstnärliga positioner vill vi sätta
fokus på en intressant period i konsthistorien när många av modernismens
grundläggande värden omprövades.
Med popkonsten i början av 1960-talet utmanas flera av de grundläggande
värderingarna i den tidiga modernismens konstsyn. I en rad konstnärskap
uppmärksammas den idémässiga delen av verken på bekostnad av den
psykologiskt känslomässiga. Medan Francis Bacon skriver in sig i en lång
och rik tradition av modernistiska konstnärer, markerade Andy Warhol
början på en ny och mer konceptuell tendens i samtidskonsten.
Det är en tid när ny syn på det konstnärliga skapandet bryter fram, påverkad
av ett starkt intresse för populärkultur och masskulturens betydelse i
samhället. Denna utveckling innebar en förändrad syn på konstnärlig
kreativitet men också att barriärerna mellan konst och andra mänskliga
aktiviteter blev mindre tydliga. Konstnärerna hämtade inspirationen till sin
konst inte bara från ett omedvetet inre utan även från
underhållningsindustrin, reklam, mode, och design, et cetera.
I utställningen visades, förutom Warhol och Bacon, verk av en rad kända
konstnärer som Martin Kippenberger, David Hockney, Barbro Östlihn, Erró,
Niki de Saint-Phalle, Lena Svedberg och Sigmar Polke.
Augusti:
Martin följde slaviskt temat "Vila" i Juni, så intog han en tillbakalutad och
vilade ett par månader innan han smällde till med en inbjudan om biobesök
på Kronhusgården under Kulturkalaset.
Det visades Finsk Kvalitetsfilm, nämligen den (alldeles nyligen) rykande
aktuella science fiction-kultfilmen "Iron Sky", som behandlade ämnet
"övervintrande nazister på månens baksida". En rulle som inte lämnade
någon oberörd.
Augustis kulturansvarige var i och för sig inte heller på hugget, men till slut
så kunde Hans ta itu med temat "ungdomssynder". Eftersom denne
slarvers track record är så monumentalt krävdes det ett besök på
Världskulturmuséet för att beskriva sitt tidigare så omoraliska liv och
leverne.
September:
Arkan genomförde på temat "inredning" något som han valde att kalla
"Lättsam gruppvandring i centrala Göteborg". Det visade sig bli till en
väldigt välbesökt och uppskattad tillställning. En rad kluriga frågor gjorde
vandringen även till en andlig och mental motionsrunda. Tid för reflektioner
och samkväm gavs sedan på "Cappucino"September: Arkan genomförde
på temat "inredning"
Oktober:
Lena släppte loss ett antal kulturintresserade vänner utan tillsyn på
Mölndals museum. Utställningen gick på temat Åldersnoja – från vaggan
till graven. Desvärre gavs inget glasklart svar om åldersnoja möjligen beror
på växtvärk, men även med ett sådan fråga hängandes kvar i luften var det
ett lärorikt besök.
November:
När mörkret slöt sig som hårdast runt oss, kom John och tröstade oss –
han gav oss meningen med livet. Tydligen är meningen med livet att chilla
på Café Hängmattan och lyssna på Anna Åsberg Akerstedt skönsång.
2011
Januari:
Året inleddes med det positiva temat missbruk, vilket fick Magnus att bjuda
in oss till filmen "Winter's bone", med Jennifer Lawrence i huvudrollen.
Nätverkets kulturintelligentia uppsökte biomörkret i syfte att få en
inträngande bild av temat missbruk. "Winter's bone" är ett gripande
amerikanskt drama om den frånvarande fadern tillika kokainproducenten
Jessup och hans familj inte minst storasyster Ree 17 år (suveränt
gestaltad) och deras kamp för att överleva på egen hand i civilisationens
avkrok där flesta är kusiner, farbröder och fastrar. Temat är således
klassiskt grekiskt: Släkten är värst. Detta är en film bortom
diskbänksrealismen men även i dett bottenlösa mörkret finns stråk av ljus
mellan den ingrodda smutsen. Rees fabror är bakom den barska ytan en
riktig mysfabror som inte bara kan hantera hantera stans korrumperade
sheriff utan även är en fena på banjo. De till synes brutala fastrarna
uppvisar också i slutet av filmen medmänskliga drag när de med motorsåg
behjälpligt ser till att Ree att få hem sin pappas vänstra arm. Med detta
konkreta bevis för sin faderns död lyckas så Ree behålla huset och trygga
familjens försörjning. Upplösningen är således lycklig, viket gör att vi trots
allt kan rekommendera filmen även för de mest deprimerade.
I filmen är alla kusiner med alla, somliga möjligen mer inavlade än vad som
är riktigt hälsosamt. Alla är tungt beväpnade, och på var och varannan
gårdsplan kokar man methamfetamin bland de rostiga bilvraken. Intäkterna
från turistnäringen är rätt blygsamma, om man säger så.
Winter's Bone är dels en disciplinerad genreövning i modern sydstatsgotik:
grotesk och genuint skrämmande i sin skildring av det illasinnat inkrökta,
dels en saga där den hjältemodiga Ree söker efter något litet av mänsklig
medkänsla bland föga ädla vildar i den avgrundsmörka skogen långt
bortom samhället. Kanske är Ullared trots allt att föredra? Kanske är
konsumismens banalitet ett pris värt att betala?
Februari:
Det hände sig på den tiden att det skulle anordnas en temakväll om Richard
Nixon i Kålltorp. Nu finns det ju i och för sig inga belägg för att någon
amerikansk president någonsin har satt sin fot i Kålltorp (även om
dignitärer som Jan Eliasson och Leif Pagrotsky har sina rötter där). Men
det passade ändå väldigt bra eftersom Peter råkar ha sitt residens där.
Tilltugget var Nixons favoritmat, en inte särskilt välsmakande anrättning
bestående av pasta, sallad, keso och citrondoftande olivolja. Dessutom
framförde Peter en lätt ostämd liveversion av Nixons favvosång Mr
Bojangles. Om man granskar bilden noga så kan man se att framförandet
även utseendemässigt skiljde sig från Sammy Davis Jr's version.
Mat och musik till trots, var detta en lyckad tillställning som förgylldes av
en vacker julgran med neonlampor och alla imponerades av Peters digra
gitarrsamling.
Mars:
Denna månaden inleddes med ett formligt skyfall av spontana infall såsom:
– Konsert med Stefan Andersson, Sebastian Hankers, Härlanda Voces och
inVoice i Härlanda Kyrka.
– Konsert med West of Eden, keltisk musik, Fässbergs Kyrka
– Ett sanslöst bra erbjudnade att uppleva Peer Gynt med Per Sandberg på
Stadteatern. En skrytsam lögnares vilda äventyr. Peer är formlös och rotlös
– men fantasifull och charmig! Vi kunde följa hans försök att erövra världen
och sitt sanna jag. Peer Gynt är ett magnifikt verk och räknas till en av de
största moderna klassikerna inom världsdramatiken. Det var en hisnande
och färgstark teaterupplevelse när Stefan Metz och Alex Tarragüel Rubio
tog sig an Ibsens mästerverk.
– Ett litterärt mästerverk på scen på endast tre minuter med
teaterimprovisationsgrupp Rattle.
Men temat för månaden var ju humor varpå det även bjöds på "Hamlet som
det kan vara eller
inte vara" med 123 Schtunk på Lorensbergsteatern
-passande nog just på världsteaterdagen!
Tre galenpannor i full aktion, det kan vara smått tröttsamt, pinsamt eller
helt kopiöst roligt. Men det är det sistnämnda som gäller när 123 Schtunk.
Man skulle kunna tro att schtunkarnas spel bygger på det som i radions "På
minuten" kallas för "avvikelse från ämnet".
Inför 123 Schtunk garvas det stort, men allt är befriande långt ifrån
flabbteater. Och hela tiden ligger den svarta komiken där och lurar, liksom
det stora vemodet vilket är all sann humors botten. Henri Kokkos gitarr och
Josefine Anderssons bluesiga röst målar svart och blått i trions
musikaliska inslag. Lasse Beischers gitarr struttar runt deras djup medelst
de förvånade barrégrepp han påstår sig ha inhämtat på Kommunala
musikskolan.
Ensemblen kastar mellan Shakespeares rollfigurer, sina privata jag och
påhittade kufar, gärna med någon i stunden påkommen dialekt. Av
"Hamlets" grundhistoria får man inte så mycket, så för bästa behållning bör
man kunna sin Shakespeare. Och spektaklet håller hela vägen till
humortoppen, en nära clownen-upplevelse.
April:
I aprils sista skälvande dag firades det, som sig bör just då, Valborg. På
månadens tema tågades det till Trädgårdsföreningen. Våren sjöngs in och
inte ett öga var torrt.
Maj:
Moment 22 ! 22 tnemoM var temat dagen efter Norges nationaldag
Den första uppgiften blev att bidra med sin bästa moment 22 situation.
Detta var inte lätt, även om det finns hela tiden runt omkring oss men att i
stunden skriva ner något gjorde medverkarna oroliga.
22 minuter senare andades de tävlande ut och vi intog mat och dryck i ett
avslappnat tempo.
Efter moget övervägande så utsåg juryn två segrare, Anders och John.
1. En importerad bil från USA behöver svenska registreringsskyltar för att få
köra i Sverige men det tar ett par dag och när man inte har svensk skyltar så
kan man inte försäkra bilen här och den amerikanska försäkringen gäller inte
och då kan man inte köra iväg.
2. Då jag på fastande mage inte kan komma på något att skriva & inte får jag
äta före inlämnande av Moment 22 vet jag inte hur det ska gå.
Men kvällen var inte slut för nu startade "quizen". Ämnen som James Bond,
dryck, USA & musik stod på menyn.
Det var inte lätt detta heller men eftersom vi var uppvärmda lyckade ett av
kulturnätverkets lag vinna hela klabbet och erhöll ära, berömmelse och
presentkort.
Senare samma månad kunde man rocka loss med "Train 415", på
kulturhuset Oceanen. "Train 415" är Kortedalas svar på Londons "The
Clash" och dess storhet kan till två fjärdedelar tillskrivas kulturnätverkarna
Arkan och Håkan.
Juni:
Temat utanförskap förde oss till Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn.
Där bevistades en utställning med verk av Emil Nolde – en man som visste
vad utanförskap vill mena. Han var en expressionist vars tavlor blev
bannlysta av nazisterna, men han fortsatta att måla i lönndom. Mycket
spännande livsöde att begrunda och intressanta tavlor att beskåda.
Man kan säga att själva arrangemanget som sådant också präglades av
utanförskap då intresset för denna begivenhet visade sig vara näst intill
obefintligt…
September:
Arkan förde genom introduktionen av I-Pads in kulturnätverket i 2010-talet.
Dessa tingestar var centrala i den kombinerade Göteborgsrundvandringen
och frågesporten. Den röda tråden var Indien och i logikens namn
avslutades kvällen på restaurangen "Tre Indier", troligen den bästa indiska
restaurangen i stan.
Det är dock fortfarande lite oklart hur detta arrangemang tangerade temat
glas, men en uppskattad träff var det.
Oktober:
På Musikens Hus blev det 60-talsnostalgi med gruppen New Western
Three.
Redan i mitten av 60-talet spelade folksångsgruppen Western Three på
många av de klubbar som då fanns i Göteborg. Bandet deltog även vid det
stora "Vishootjamet" på Göteborgs Konserthus. Och en turné till Stockholm
omfattade en spelning på Nalen. Dessutom valdes Western Three, i hård
konkurrens, till att vara med i De Okändas Revy, som var en årlig revy på den
tiden i Göteborg.
Efter en paus på cirka 45 år har bandet börjat spela igen, med namnet New
Western Three (NW3), trots det faktum att de utökats till fyra medlemmar.
På repertoaren fanns egna alster blandat med irländsk musik, Dylan-låtar,
amerikansk folkmusik i en salig blandning.
2010
Februari:
En sådan händelse som Göteborgs Internationella Filmfestival går
naturligtvis inte spårlöst förbi det ständigt alerta Kulturnätverket. Således
har vi dammsugit programmet på guldkornen. Det som stack ut mest var
den tyska kvalitetsrullen "Phantomschmerz" eller som vi säger på svenska,
Fantomens lidande. Vi hade kanske förväntat oss en tecknad film om vår
gamla serietidningshjälte, men så var det ju inte…
Tysklands motsvarighet till Brad Pitt, Til Schweiger, visar vad han går för i
denna historia om en cyklingsbesatt, charmig och farligt snygg slarver som
tar lätt på det mesta, inklusive relationen till sin dotter. Men en kväll händer
något som förändrar hans liv radikalt och kampen tillbaka ska bli både
fysiskt svår och mognadsmässigt nyttig. Matthias Emcke debuterar med en
"based on a true story"-film som bygger på kanadensaren Steven Somners
liv. Och även om talangfulle Emcke har låtit sin huvudperson förvandlas till
tyske Marc så är det ändå amerikansk berättartradition som till stor del
råder i detta välkomponerade och lätt förutsägbara drama. Alltså, ingen
slump att Schweiger spelade mot just Pitt i Tarantinos "Inglourious
Basterds".
Mars:
Peter spann igång på temat gul och kom med uppmaningen att stödja
Haitis jordbävningsoffer genom att köpa en snygg t-tröja.
Vidare så besöktes Cafeva där Ola Henricsson, en fantastisk
historieberättare, spred vackra, spännande och hemska sagor från Haiti.
Dessutom bjöds det på skönsång av kören Aquarellen med passande låtar
från ön. Alla intäkter gick till Läkare utan gränser denna annorlunda
kulturkväll!
April:
Av någon outgrundlig anledning så associerade John det tilldelade temat
tid till musik på Cafe Hängmattan. Men det visade sig sedan att vi fick vi
njuta av gruppen Paintbox med sin finurliga popslingor som möter drömlika
ljudlandskap. Det låg verkligen helt rätt i tiden.
Vidare så bjöd Veronica in till Badkarsracet i Partille – en både blöt och kall
tillställning!
Maj:
Kulturepedimin besöktes och man kunde ta del av de fria
konstnärssjälarnas årliga vårutställning av bildkonst och annan spännande
modern konst. Efter att ha begapat utställningen följde initierad analys och
kontextualisering i vårsolens glans.
Juni:
På Daniel och Victorias bröllopsdag företogs en tur till Götegorgs
Auktionsverk, den felande länken som binder samman slott och koja.
Många intressanta objekt bjöds ut – gladast var nog Magnus som stegade
ut med en nyinropad tavla under armen!
På nationaldagen gavs det möjlighet att njuta av symfonikerna i
Slottsskogen, en kär tradition vid detta laget!
Juli:
En välkommen möjlighet att komma undan sol och värme yppade sig för de
som gick på Hagabion och såg "En italiensk familj på gränsen till
sammanbrott" som handlar om en ofrivillig pastafabrikör som tar klivet ut
ur garderoben…
Homosexualitet används ofta som en pikant krydda i romantiska komedier.
Här står den i centrum. Och även om "En italiensk familj på gränsen till
sammanbrott" är skojig genomsyras den framför allt av åtrå – omöjlig
passion som gömts undan längst in i hjärtat så att den inte ska explodera.
Den italienska titeln är "Mine vaganti", minor på drift.
Tommaso är en ung man med författardrömmar. Hans konservativa familj i
syditalienska Lecce tror att han är strejt och studerar ekonomi. För att bli
förskjuten av fadern, och därmed slippa ta över hans pastafabrik, tänker
Tommaso komma ut ur garderoben.
Historien är elegant och uppfriskande som sorbet vilket förlåter det lite väl
mustiga bildberättandet som ibland påminner om Barillareklam.
Augusti:
Det götebosska kulturkalaset är ett jippo som inte passerar obemärkt förbi
kulturnätverket. Langos och kebab varvades med andra kulturupplevelser,
framförallt med tonvikt på musik.
September:
Veronica bjöd in till en mysig slaggkväll som hade allt man kan önska:
Trevligt folk, god mat & dryck och sällskapsspel.
Dock är det fortfarande höljt i dunkel vilket samband den här kvällen hade
med det påbjudna temat Hisingen att göra…
Som en extra vitamininjektion blev det senare i september besök på
orkidéutställning i Pjäshallen på Kviberg och som om det inte vore nog så
gästades bokmässan av kulturnätverket!
Oktober
Under oktober fick Lena fria händer att gestalta begreppet synd. Till vår
förvåning och förtjusning blev vi genoms Lenas försorg hänförda till
Alingsås och den xperimentellt lustfyllda och sensuellt frodiga
ljusfestivalen därstädes. Genom en påtagligt sinnlig exkursion i ett
imaginärt ljuslandskap med småstaden byggnader som filtrerande arkaiska
konturer skapades en förbindelse mellan yttre gestaltning och våra inre
rum, allt genom en ljusgestaltning som provocerade och problematiserade
diktoma föreställningar om innanför och utanför, fiktion och illusion,
konstnärligt och trivialt, centrum och periferi. Det blir på samma gång en
festival med sceniska ambitioner som ett ofrivilligt tidsdokument över
något som kunde vara något annat….
Det är småstadens självidealiserande drömmar tolkade genom den
utomståendes betraktelse och inte utan stadens självironiska blinkningar.
På det hela taget en upplevelse som uppfyllde närvarande
kulturintelligentian med berättigade frågor om samtidskonstens vilket
avhandlades på ett av stadens Heimat inspirerade kaféer.
Vidare under oktober hanns det med ett mumsigt besök på chokladkalaset.
Andlig spis gavs på biblioteket i form av "Svenska språkets framtid" med
Lars-Gunnar Andersson, professor i modern svenska och känd från
radioprogrammet Språket, som resonerade runt frågeställningen: Hur
utvecklas svenska språket i relation till övriga europeiska språk?
Kulturnatta övervakades oxå nogsamt av kulturnätverkets medlemmar.
November:
Så var det dax för ytterligare en kulturkväll med välgörenhet i första
rummet. Denna gång var det ett antal eldsjälar från Backegårdsskolan som
kämpar för Great Andoh i Ghanda, en skola för föräldralösa barn.
Det blev en kväll med blandat program; hårdrock, historieberättande,
ukulele, jazz och som huvudattraktion Svarta Safirer med Maria Stellas på
grekisk sång som gästartist.
2009
Januari:
Eldkvarn hade varit i Atlantisstudion och spelat in skivan "Hunger Hotell"
och gav sig sedan ut på vägarna igen. Anders fattade omedelbart galoppen
och bjöd in till årets hittills största kulturupplevelse.
Låtarna skrevs under föregående vår och sommar, lejonparten av
komponerande hade i vanlig ordning utspelat sig på Koster. Plura och hans
trogne vapendragare, gitarristen Calle Söder hade alltså återigen trampat
runt på lycksalighetens ö.
Spelningen höll givetvis högsta klass av denna institution inom den svensk
rockbranschen.
Februari:
Det har nu gått 50 år sedan revolutionen på Kuba och den goe Fidel
beslutade sig för att styra upp det hela. För att fira detta gick vi åstad och
bevittnade utställningen och bildspelet om Cuba: "Från Cayo Hueso till
Honungsfloden" av Håkan Rönnblad som 1985 vann Aktuell Fotografis
årligen prestige-fulla pris "Årets fotograf".
Håkans Rönnblads bilder var ett varmt och kärleksfullt porträtt av Kuba och
dess människor. Det blev en personlig och närgången resa i ett komplext
land som lockar många. Bildspelet spann kring teman som kärlek, religion,
arbete och fest i en vardagsnära miljö. En resa som tog 36 minuter, men
stannar kvar bra mycket längre än så i sinnet.
Mars:
Efter en stunds vakuum stod kulturhändelserna som spön i backen i
månadsskiftet mars/april.
Konstepedimin besöktes och vi kunde skåda allehanda märkliga alster, så
som t.ex. Nina Zetterquists "Noli ne tangere" i Pannrummet.
Själv beskriver Nina sitt verk på följande vis:
"… En stilla vemodig betraktelse… Hur gestaltar man ett så fruktansvärt och
stort ämne som förtryck, våld och förnedring av kvinnor/flickor världen över
då och nu?
Utgångspunkten till mitt verk är fyra stycken brudklänningar, dessa har
"befolkats"…Allt är i vitt och silver för att kontrastera mot pannrummets
grova karghet och visa på livets skönhet och skörhet."
Under rundvandringen valde dock Conny att presentera det hela med en
delvis annorlunda formulering.
En hel rad andra installationer kunde oxå beskådas och vi undrade stilla om
det var någon slump att Konstepedimin ligger granne med Psykologen?
Några dagar senare var det dags att bege sig till bibliotekets hörsal för att
bevista en existentiell stand-up show, med titeln "Att lämna över sig i
någons famn". Medlemmarna känner sig numera väldigt beredda att lämna
över sig i vilken främlings famn som helst…
April:
Någon vecka senare besöktes Aeroseum där det frossades å det grövsta i
flygplanshistoria.
De historiska anläggningarna i Säve består av två bergrum på 22 000 m
2
respektive 8 000 m
2
och ligger 30 meter under jord. Det kan vara värt att
nämna att det aldrig skedde någon formell inräkning av besökarna när
muséet lämnades, så vi får hoppas att ingen glömdes kvar i något gammalt
flygplan. Men det kommer att visa sig när det blir dags revidera
medlemsmatrikeln vid nästa årsskifte…
Maj:
Nu fick vi oss en nypa frisk luft under en 8 km lång vandring i Lärjedalen.
Juni:
Återigen var det dax för fysisk aktiviteter, den här gången frisbee-golf i
Skatås.
Juli:
Äntligen återställdes ordningen med finkultur i form av "Musik på
innergården" vid Stadsmuséet. Det blev lite blandade småhopp med Kerstin
Hallgren, Mats Eriksson, Frida Thurfjell och Björn Fryklund.
Augusti:
Äntligen Elsa Beskow! Lena tog oss tillbaks till den flydda barndomens
smultronställen och blåbärsskogar. I Nordiska akvarellmuseet i Skärhamn
kunde vi beskåda Elsa Beskowutställningen.
September:
Under Bengts handfasta ledning guidades vi genom de historiska bygderna
i Norunga socken i Västergötland. Bland annat besöktes Häradsvadsbro
där dansken dräptes och färgade marken röd.
Oktober:
Dags för kinesisk filmkväll i form av "Små röda blommor" av
mästerregissören Zhang Yuan.
Kinesen Quiang har lämnats på en kinesisk förskola i Peking av sina
kinesiska föräldrar som inte hinner med honom och hamnat i en kinesisk
värld han inte kan förstå sig på. En värld där man belönas med en röd
blomma om man gör som alla andra, om man kan klä på och av sig på ett
visst sätt och uträtta sina behov på rad. Quiang önskar att han kunde bli
sjuk så han fick ligga på sjukhus i stället.
November:
I novembermörkret bjöd Åsa in till en högt uppskattad visstund på Kustens
hus.
2008
Januari:
Elaka rykten ville göra gällande att vi skulle gå på utombordare-museet
utanför Varberg. Så illa var det dock inte! Istället fick vi tillfälle att äntligen
besöka radio-museet på Hisingen.
Vi fick lära oss åtskilligt om radions spännande och nostalgiska historia
fram till dagens mobiltelefoner. Fortsättningsvis kommer vi inte kunna
lyssna på Melodikrysset utan att skänka en tacksamhetens tanke till de
uppfinnare och vetenskapsmän som gjort det möjligt att lyssna och
kommunicera genom luften över obegränsade avstånd (utan att använda
löjligt stora megafoner).
Februari:
Vi gick och såg filmen "Fjärilen i glaskupan". När filmen startar är det början
på slutet för den framgångsrika och karismatiske chefredaktören för
franska modemagasinet Elle. Han som levde ett lyckosamt jetsetliv i Paris
och hade ett romankontrakt med ett välkänt bokförlag. Denna man vaknar
alltså upp på ett sjukhus efter flera veckor i koma och har först svårt att
förstå sitt predikament.
Efter att ha konstaterat att han förlorat det mesta, framträder det han har
kvar, ännu tydligare – sin fantasi och sina minnen och ett öga att blinka
med. Ett öga att lära sig kommunicera med. Ett öga att kolla in
talpedagogens sensuella läppar med!
Max von Sydow är perfekt i rollen som den gamla fadern som, trots sonens
tillstånd och sitt eget dåliga minne, gör hjärtknipande försöka tala med sin
son över telefonen. Musiken är fantastisk med artister som Tom Waits,
Nino Rota och Lou Reed.
Tragiken i denna film lämnar inte någon oberörd. Samtidigt innehåller den
också en påminnelse om livets enorma kraft i varje levande kropp – även
hos den som bara har ett öga att blinka med.
Som en bonus anordnade den driftige månadsansvarige strax därefter en
rundtur på Röhsska museet och betraktade de aktuella utställningarna där.
Om nu inte detta hade varit organiserades det också en after-work. Höjden
av kultur-intensiv månad i manna-minne!
Mars:
Museum-trenden höll i sig och vi fick tillfälle att bevista Sjöfartsmuseet.
April:
Nu var det dax för en irländsk pub-quiz på the Oak! Givetvis visade de
medlemmar från kulturnätverket som hade slutit upp vilken enorm
kunskapsbank de besitter. Men, å grund av oegentligheter i domarkåren
uteblev tätplaceringarna. Således skedde ett veritabelt rättshaveri i hjärtat
av Göteborg! Men inte nog med detta:
Händelsen passerade utan den minst uppmärksamhet i massmedia. Var
säkra på att vi kommer ge Janne Josefsson uppslag till skakande
reportage om pubquiz-maffians åsidosättande av de mänskliga
rättigheterna. (Men vi fick i alla fall tillfälle att fukta våra dammiga strupar
med god öl, så helt meningslös var inte denna kulturafton.)
Maj:
Vi hälsade våren välkommen genom att företa oss en tur till Botaniska
trädgården och under sakkunnig ledning bekanta oss med Klippträdgården.
Denna har nyligen blivit belönad med högsta betyg i Guide Michelin, tre
stjärnor.
Juni:
En unik och spännande stadsvandring som tog oss till 1940-talets
Göteborg. Under denna dramatiska tid fungerade Göteborg som
spioncentral åt de krigförande länderna. Göteborgare värvades till tyska
underrättelsetjänsten Abwehr medan andra skötte engelska SIS:s spionage
i Göteborg. Flera utländska motståndsrörelser hade högkvarter i stadens
centrala delar.
Under vandringen kommer besökte vi platsen där den svenska militära
säkerhetstjänsten C-byrån hade sitt högkvarter, nämligen Stadsmuseet. Vi
fick se huset där spionerna från Abwehr höll till då de spionerade på den
engelska marinoperationen som gick under namnet "Operation Verkställ".
Vidare fick vi se var den danska motståndsrörelsens högkvarter i Göteborg
höll till.
Och vad gjorde egentligen japanska u-båtar i Sverige under kriget? Detta
fick vi reda på av våra kunnige och inspirerade guide: Japanerna var på jakt
efter Boris Hagelins krypteringsmaskin som den amerikanska armén
använde. De fick till slut tag på fyra prototyper som sedan skickades med
var sin ubåt från Sverige till Japan.
Detta och mycket annat belystes under vandringen om avslutades på
Arsenalgatan där Sveriges "reservregering" höll till, d.v.s. den regering som
tyskarna redan utsett för Sverige vid händelse av en ockupation.
En synnerligen intressant och berikande stadsvandring av det lite
annorlunda slaget.
Augusti:
Återigen styrdes stegen till Botaniska trädgården. Den här gången var
temat "Glupska skönheter"! Det blev en spännande och intressant guidning
i de köttätande växternas värld.
Inga större missöden inträffade och ingen i kulturnätverket blev uppäten…
September:
En vacker fredag i september samlades en handfull kulturnätverkare för att
avnjuta ett varierat
After Work-program på Stadsbiblioteket. Vi fick höra och uppleva
poetry-slam-mästarinnan Olivia Bergdahl berätta vad hon har på sin iPod
och varför. Dessutom gav hon prov på varför hon blivit utsedd till bästa
estradpoet med en fantastisk dikt. En av de låtar hon spelade upp och
berättade om var Sokos 'I'll kill her'. En underbar uppgörelse med en
kärleksrival. Kan vara nyttig att lyssna på för den ratade…
Efter detta testade stora delar av publiken Line-dance till ljuva countrytoner,
under ledning av tre mer eller mindre proffsiga damer.
Sedan kom Jenny Almsenius som på sitt oefterhärmliga vis berättade och
sjöng visor. Dessutom spelade hon grymt munspel! Och ett kazoo-solo!
Inemellan allt detta fick vi dessutom höra en annan estradpoet; Klara
Sjögren Holtz. Ett spännande och varierat program, helt i linje med den
mångfaldskultur vår föreningen så framgångsrikt omfattar.
Oktober:
Vi blev inbjudna när Mary Poppins flög in på GöteborgsOperan med sitt
paraply. Det blev en fantasifull föreställning fylld av överraskningar.
I samma stund som hon landar hos en ganska vanlig och stökig familj blir
inget sig likt mer. För med Mary Poppins som barnsköterska kan vad som
helst hända! Barnen Banks får bland annat veta hur man lättast sväljer sin
medicin, de får uppleva livet bland skorstenarna på Londons tak och inser
att det mesta helt enkelt är superkaffiryteflanisötomaxigrafiskt .
November / december:
Visans vänner och Åsa inbjöd nätverket till Majnabbens viscafé på
Taubegatan där det i anrik göteborgsk kultumiljö gavs trubadurers
personliga tolkningar av Alf Hambe, Taube och Harry Brandelius. Härliga
visskatter serverade med lussebullar, kaffe och innerlighet. Ett
arrangemang som gav mersmak.
2007
Januari: Vi lade våra vackra pannor i djupa veck och begav oss till St
George's pub i hjärtat av Masthugget för att briljera med våra kunskaper på
pub-quizen. Det var en ovanligt kraftig slagsida mot det anglosaxiska hållet
på frågorna denna afton, vilket krävde att vi rådbråkade även de djupaste
skrymslena i våra hjärnvindlingar. Information angående Arthur Scargills
görande och låtande under gruvstrejken 84/85, att pub-ägaren i "Hem till
gården" hette Amos och att det var Eric Sykes som hade huvudrollen i
"Plankan" är ju inte direkt purfärsk…
Men eventuella kunskapsluckor togs med jämnmod och helt oavsett
resultat så kunde alla njuta av god mat och dryck!
Februari: Om man tittar tillbaks på kulturnätverkets historia så slås man av
att det är frapperande ofta som vi drabbas illa av vädrets makter… Så
skedde tyvärr även denna månad. Å grund av en hiskelig snöstorm
försattes den dag Göteborgs Lokaltrafik i ett paralyserat tillstånd. (Iofs vare
sig första eller sista gången…) Detta ledde till att uppslutningen till denna
månads festlighet blev makabert dålig och ett ytterst fåtal kom till
Ekocentrum och fick ta del av presentationen kring etiska kläder. Det
dryftades både problem och etiskt hållbara lösningar inom modeindustrin,
inspirerande designers och material som bambu, sojaböna och ekobomull.
Mars: Vi sprang iväg till Studion på Stadsteatern och såg
enmans-föreställningen "Produkten". En filmproducent, gestaltad av Robin
Stegmar, försöker sälja in sitt osannolika filmmanus på Hollywood-manér
till en ung stjärnaktris. Det är ett manus om en sanslös kärlekshistoria
mellan en karriärkvinna och en självmordsbombare. Filmproducenten
verkar själv övertygad om att han har den rätta "Produkten".
Som om inte detta spektakel vore nog hade vi i slutet av månaden en kväll i
gemytets tecken hemma i Anders paradvåning i hjärtat av Masthugget. Det
var en afton full av gyckel, spel, sång och dans som sent skall glömmas!
April: Konsertkör i Västs framförande av Carmina Burana av Carl Orff
avnjöts i Eriksbergshallen. Det var en audiovisuell upplevelse där man
kunde se såg ett fortunahjul som omvandlades till en vårlig tulpanbukett,
en stekt svan med mera. Detta till toner som var på temat Våren, På krogen
och Kärleken, allt inramat med en hymn till Ödet.
Efteråt intogs en god indisk middag på restaurang Maharani och
konsertupplevelsen analyserades i minsta detalj, bland annat kunde man
konstatera likheter mellan Carmina Burana och Freddy Mercury's
Queen-låtar.
Maj: Med en viss oregelbundenhet hamnar kulturnätverket av någon
märklig anledning på fotbollsmatcher. Så skedde även denna blåsiga
iskalla vårkväll. På ett ödsligt Ullevi betraktade vi ett sorgligt spektakel
mellan Blåvitt och Gefle som knappast värmde. Efter en mållös första
halvlek gav Håkan, som är en erkänd fotbollskonnässör, upp och vandrade
hemåt. De tappra som stannade kvar till det bittra slutet fick se en
kvalitetshöjning i andra halvlek. Marcus Berg lyckades näta två gånger om
och matchen slutade 2-0 till hemmalagets favör.
Juni: Månadens kulturbegivenhet var ett exklusivt litterärt arrangemang. En
bokcirkel, medlemmarnas väg in i böckernas värld. En värdig avslutning
inför sommaruppehållet.
Grundtanken var att detta skulle gå av stapeln i Göteborgs norra skärgård
på Brygghuset på Källö-Knippla, även inkluderande en grundlig guidning om
Bohusläns kulturhistoriska miljöer. P.g.a. logistik-problem ändrades taktiken
och kosan styrdes istället söderut till Styrsö. Dock var ödet mot oss denna
kväll då det verkade som om alla etablissemang av klass var abonnerade
av bröllopsfestligheter. Men naturligtvis fann vi råd och litteraturanalysen
fick istället avhandlas på Pasta-Haus i Linnéstaden.
Efter en grundlig mangling kom kulturnätverket fram till att det är följande
böcker som alla måste läsa (och sedan finns det inte mer att upptäcka):
Ellen Einan – "Jag är syster Ensams nattbarn"
Stefan Einhorn – "Konsten att vara snäll"
Torbjörn Flygt – "Underdog"
Peter Höeg – "De kanske lämpade"
Mari Jungstedt – "Den du inte ser"
Sven Lindqvist – "Utrota varenda jävel"
Camilla Läckberg – "Predikanten"
Kerstin Norborg – "Min faders hus"
Edith Södergran – "Samlade dikter"
Elie Wiesel – "Den femte sonen"
Juli: Det traditionella kulturuppehållet mitt i högsommar-värmen!
Augusti: Den största skånska protestsångaren, Mikael Wiehe, stämde upp
sin luta på Liseberg och bjöd på en alldeles fantastisk konsert i ett alldeles
fantastiskt hemskt väder.
Vi kunde njuta av så väl nya alster som klassiker som Cheops pyramid,
Vem kan man lita på? (tillägnad polischefen Håkan Jaldung), Flickan och
kråkan, Victor Jara samt inte minst en utmärkt svensk tolkning av Woody
Guthries This land is your land.
September: Denna månad var det dags att vallfärda till Bergakungen för att
se på bio. Men det var ingen vanlig bio-upplevelse, utan "Frame – festival
för ung film" arrangerad av Film i Väst. Helt enkelt en chans för unga
filmare att få visa sina filmer för en större publik. Där kunde vi se
framtidens Ingmar Bergman visa sina första alster…
Oktober: Studion på stadsteatern gav pjäsen "Turister" och vi var lovade
följande intressanta intrig:
De har just landat i ett annat land. De är turister på en välordnad
semesterresa. Under den tillrättalagda ytan flyter hotfulla underströmmar.
Vad är det som händer – e g e n t l i g e n ? Om du nån gång varit turist så
känner du igen dig.
Sanningen att säga var det nog ingen ur publiken som kände igen sig.
Frågan är hur många som förstod slutet vad pjäsen ville säga?
November: En månad fullspäckad med arrangemang. Inte bara ett, utan
hela två biobesök:
– " Tillsammans är man mindre ensam " efter Anna Gavaldas bästsäljande
bok som är en berättelse om fyra människoöden – fyra människor vars
vägar korsas, fyra människor som måste bo under samma tak, fyra
människor som tvingas lära känna varandra, fyra människor som kommer
att älska varandra.
Tillsammans lär de sig att hantera sorger och motgångar, tillsammans tar
de ett steg närmare målet, att uppfylla sina drömmar. Och tack vare att de
lär känna varandra inser de sanningen i att ensam inte är stark…
– " Du Levande " av Roy Andersson blev film nummer två denna månad.
Men inte nog med detta : Vi bjöds även på en quiz-kväll i det Anderssonska
residensent. Det gnuggades geniknölar i frågesporten "Vem vill bli
miljonär". I och för sig gick ingen därifrån rikare, men däremot med många
nyvunna kunskaper!
December: Ett nedslag i Bergsjön med Håkan som kunnig guide. Bland
många intressanta upplevelser fick vi t.ex. göra ett studiebesök på
Backegårdskolan. Som grädde på moset avslutades det hela med bowling i
Gamlestan och västkustens bästa kines-restaurang!
2006
Januari: I årets första happening tog salsakungen Magnus kulturnätverket
till Backa Teater som gav Maratondansen.
Drömmar, desperation och rivalitet pulserar på ett svettigt dansgolv i Santa
Monica. Klibbig nervositet och spänd förväntan trängs med glittriga
leenden och vassa klackar. Året är 1935 och det är världsmästerskap i
maratondans. Det gäller att bli sedd. Till varje pris. Det finns bara en
vinnare. Backa Teater fyrade av en kanonfärsk musikalisk version av
Maratondansen fylld av country, gospel och amerikanska standards.
Kulturnätverket möttes av ett glittrigt och glamouröst 30-talsamerika
präglat av depression, missväxt och krigshot. Den passionerade och
tragiska historien om Robert och Gloria blev kult i Pollacks filmversion
"They Shoot Horses, Don´t They" från 1969.
Februari: Å grund av häftigt snöfall blev denna månads tilltänkta
kulturevent inställt. Vad som kunde hänt om det inte hade varit en sådan
vargavinter kommer att för evigt förbli en hemlighet…
Mars: Kulturens väktare insöp en dos modern dans i absurditetens tecken i
allas vår favorit-förstad Mölnlycke! I dess eminenta Kulturhus bjuds på hela
2 (två) dansföreställningar. Dansexpressen 2006 gav två duetter på temat
tvåsamhetens vara eller inte vara:
Dans 1. Jag faller aldrig, jag snubblar. Modern dans och absurda situationer
mixade i en finstämd duett.
Dans 2. Rabbit avec oranges. Ett litet, alldeles galet dansande
badrumsspektakel.
För koreografin stod Tommi Salmela respektive Tommy Håkansson. Som
en liten aperitif studerades ett stycke av mer statisk karaktär, nämligen
Konstverket i Mölnlycke hamnbassäng. Ett helt enastående evenemang
med enormt stor uppslutning där kulturnätverkets närvaro gjorde att
publiksiffran i salongen blev minst 50% högre än vad arrangören någonsin
hade kunnat drömma om!
April: Vi bevistade Göteborgsoperans uppsättning av Rocky Horror Show i
nyöversättning av Rikard Bergqvist. Denna kult-musikal avnjöts i Kungälv
(av alla ställen), vilket bevisar att kulturen inte känner några gränser!
The Rocky Horror Show var en sensation vid premiären för över trettio år
sedan. Blandningen av skräck, humor, sex och rock'n roll var spektakulär då
– och är det än idag.
Maj: Vi var några astronomiskt intresserade kulturvänner som samlades i
mitten av maj vid observatoriet i Slottsskogen i samband med
Vetenskapsfestivalen. Men istället för den annonserade föreläsningen om
världsalltet fick vi se på solen i det vackra vårvädret, med hjälp av inte
mindre än 3 olika teleskop. Detta p.g.a. att föredragshållaren hade fått
förhinder. Vi kunde konstatera att solen är stor och varm (och en hel del
annat). Efteråt blev det fika med värmande filtar och gott kaffe på ett
närliggande café. Några dagar senare besökte vi Fysikens dag i det s.k.
Ägget på Chalmersområdet. Vi fick höra flera intressanta föredrag om
atomkärnans innersta väsen, de senaste rönen om den fantastiska
strängeorin samt en genomlysning av universums mörka materia och
mörka energi. I sanning en upplysande eftermiddag! Och i pauserna bjöds
det kaffe och bulle helt gratis. Tänk vad fysikerna kan åstadkomma! Ett
besök på något av Vetenskapsfestivalens alla arrangemang kan bli en
given tradition för nätverkets medlemmar.
Juni: I försommarvärmen passade vi på att njuta av Laleh när hon på sin
sommarturné kom hem till Götet och gav en bejublad konsert på
Trädgården med Stefan Sundström som support-akt. På mycket kort tid har
Laleh kommit att bli en av Sveriges mest framgångsrika artister. Hon slog
igenom i början av 2005 med sitt självbetitlade debutalbum och singeln
Live Tomorrow . Hon belönades sedermera med tre Grammis i kategorierna
Årets artist , Årets nykomling och Årets producent. Hon vann också
kategorierna Årets nykomling och Årets kvinnliga artist på prestigefyllda P3
Guldgalan.
Augusti : För första gången visade Göteborgs Konstmuseum en utställning
med Pablo Picassos verk. Den koncentrerades i första hand akrobater och
harlekiner, familj och kvinnor från den blå och den rosa perioden.
Picasso hade som motto för sitt skapande: Jag söker inte, jag finner. Detta
är något som passar väldigt väl in på kulturnätverkets aktiviteter; alltid mitt
i prick!
September: September månads kulturevenemang utspelade sig i trakterna
av Redbergsplatsen.
Inledningsvis avnjöts en supé på Paddington. Där på begav sig sällskapet
till Redbergsgården, där vi fastnade i speldjävulens garn och spelade bingo.
För en del gick det bättre och för andra gick det sämre… Faktiskt så illa att
några deltagare aldrig fick lov att skrika BINGO för full hals… När det hela
var över gick vi tillbaks till Paddington och firade respektive dränkte våra
sorger i mumsig öl.
Oktober: Som ett bonusarr, just när höstmörkret svepte sig allt tätare runt
våra frusna själar värmde vi oss med Pedro Almodóvars senaste verk..
Allas vår favvo-skådis Penélope Cruz spelade Raimunda som är idealfrun.
När hennes arbetslösa man ligger på soffan, dricker öl och tittar på fotboll
är hon ute och gör småjobb – på restauranger, på en flygplats eller i en
tvättstuga.
För att rädda familjen från ekonomisk konkurs går hon dit hon kan.
Raimunda håller uppe familjen för sin tonåriga dotters skull. En kväll hugger
hon sin far i magen sedan han velat förföra henne. Däirfrån tar "Att
återvända" sitt avstamp, och utvecklas till en film om förlåtelse och mynnar
slutligen ut i en analys av kvinnans situation i Spanien. En film som visar att
kvinnor kan och män är stygga djur!
Några dagar senare var det dax för det oktober månads verkliga höjdpunkt:
Vi besökte en lägenhet i Kortedala som tillika är ett museum, bevarat och
utvecklat i genuin 50-talsstil. Massor av kultföremål studerades med
brinnande intresse.
Lägenheten har rönt intresse i press och television och kan även stoltsera
med ett statsministerbesök. (Ni vet, den runda och trinda (f.d.)
landsfadern…) Efter besöket gavs det även tillfälle att avnjuta förfriskningar
på en genuin förortskrog av finare snitt.
November: Skräckslagna begav vi oss på darrande ben till Högsbo bibliotek
på Axel Dahlströms torg. Där utstod vi rysliga historier under en
berättarkväll med Kiriaki Christoforidis och Krister Jonasson. En och en
halv timme senare hade vi skaffat oss permanenta sömnsvårigheter i
höstmörkret…
Som ett bonus-arrangemang i november kom en HHH-kväll. (HHH =
HemmaHosHans) Det var i sanning en glädjens afton med skiftande
aktiviteter så som lokal tipspromenad, på-spåret-tävling och musik-quiz.
December: Anna klämde till med en filmkväll hemma hos Bergakungen,
nämligen "Djävulen bär Prada" med Meryl Streep som super-bitch.
2005
Januari: Den 5/2-05 gav kulturnätverket sig i kast med att tolka en av den
moderna världsdramatikens absoluta klassiker, "En lång dags färd mot
natt" av Eugene O'Neill.
Ingen komedi men väl ett intressant porträtt om en familj i sönderfall.
Under tre timmar fick vi följa familjen Tyrone i den amerikanska södern i
deras vardagsrum under en lång dag mot natten med skuld, ångest,
förnekelse, självbedrägeri och ensamhet som leder var och en in i natten.
Många frågor uppstod under pausen och efter dramat. Vem var egentligen
pjäsförfattaren i föreställningen. Exakt var bodde familjen Tyrone? Vem var
Morris? Och är familjen Osbourne en nutida motsvarighet till Tyrones?
Februari: Lillemor inledde sin karriär i kulturnätverket med en rivstart i form
av ett synnerligen välordnat besök i Världskulturmusseéts Jette-kub. Inga
nybörjar-takter avslöjades här inte! Ett mäkta uppskattat arrangemang.
Mars: Mars månads aktivitet blev till ett synnerligen trevligt aprilskämt i
form av frosseri på den turk/grekiska restaurangen Galini. Detta
etablissemang har med åren blivit till en institution i denna göteborgska
matkulturen och man kunde samfällt konstatera att den fortfarande lever
upp till sitt rykte.
April: Onsdagen den 20 april bar det återigen av till Stadsteatern. Denna
gången var det "Cooking with Elvis" som stod på menyn.
En farsa som sitter i rullstol och drömmer att han är Elvis. En medelålders
morsa som raggar upp unga killar på krogen och håller figuren genom att
stoppa fingrarna i halsen. En tonårstjej som inte kan sluta laga mat – eller
äta den. Med andra ord, vi fick möta en helt vanlig familj.
Lee Hall, mannen bakom filmen Billy Elliot är författare till denna absurda,
tragikomiska och varma historia, ackompanjerad av Elvis klassiska hits. En
given succé!
Maj: För att visa sin solidaritet med svensk filmindustri begav sig ett antal
cineaster iväg för att begrunda verket "Som man bäddar" med Kjell
Bergqvist i huvudrollen. Nyblivne pappan (spelad av gamle goe Kjelle) har
lovat att vara hemma hos hos sin knodd. Han hamnar i en intressekonflikt
eftersom hans kollegor behöver honom på jobbet, så på dagarna är han
med sin baby i parken och på nätterna kör han taxi. Givetvis brakar tillvaron
ihop en vacker dag!
Juni: Ett kulturäventyr i strålande väder! Vi besökte Slottsskogen och njöt
av Göteborgs symfoniorkester, den världsberömda, som framför klassiska
klassiker i det gröna. Anna Mannheimer var presentatör och på
programmet stod bl.a. musik ur Carmen, en Rossini-uvertyr och allsång till
Den blomstertid nu kommer. Inte ett öga var torrt och det var sannerligen
inte på grund av pollenallergi…
Juli: Det årliga sommaruppehållet för att ladda upp batterierna.
Augusti: Nu gavs det tillfälle att besöka dinosaurieutställningen på Svenska
mässan.
I en unik utställning från Paleontologiska Institutet vid ryska
Vetenskapsakademien i Moskva visades fossiler från Ryssland och
Mongoliet på. Kompletta skelett och andra fossila fynd hade
sammanställts till en fascinerande och fantasieggande utställning. Man
kunde beskåda 50 exemplar av fossila djur, varav 33 kompletta skelett. 80%
av materialet var autentiskt. Fossilerna daterar sig från ca 250 till 75
miljoner år tillbaka.
Utställningen har tidigare visats i bl a Australien, USA, Japan, Kanada och
Tyskland. Bland paleontologer räknas den som en av världens främsta
vandringsutställningar och visades nu för första gången i norden.
På Dinosaurium presenterades fossilerna i sin egen miljö. En trovärdig
inramning hade byggts upp på mässan med dekor, ljud och ljus som
tillsammans gav en upplevelse av hur dessa giganter kan ha levat under de
förhistoriska tidsepokerna Trias, Jura och Krita med sina skiftande klimat
och geografiska förutsättningar.
Efter denna andäktiga upplevelse summerades alla intrycken på Evas Paley.
September: Kultur kan vara en massa olika saker och all kultur faller ju inte
alla på läppen, men för den skull kan det vara kul att checka vad andra
anser är vackert eller snarare var vackert…
Denna månads kulturella påhitt var ett besök på en jätte-loppis på Svenska
Mässan. Det kikades på folk och deras märkliga grejor. En hel del shopping
blev det oxå. En framstående styrelseledamot investerade t.ex. i äkta
Herrgårds-knoppar, dock har de fortfarande inte installerats i hans hem. Det
har inte bringats klarhet i huruvida det beror på att det saknades drivrutiner
till dem eller om det är p.g.a. deras höga värde som han inte vågar ha dem
framme till beskådande för kreti och pleti.
Oktober: Vi har tidigare stött på Anna-Maria Hallgarn i tidigare
kulturnätverks-arrangemang. Den här gången stod hon på Stadsteaterns
tiljor som gnistrande huvudrollsinnehavare i Kharmen.
Vi fick se ett glödande musikdrama om livsfarlig kärlek inspirerat av
världens mest älskade opera med Bizets kända musik i nytt arrangemang.
För libretto och regi stod Rikard Bergqvist – mannen bakom
succémusikalen Stoppa världen! "Kärleken är ett farligt djur – dödligt farlig
när den går på jakt…" På dagarna sliter de hårt i fabriken, men natten är
deras med dans och flirt. Dom är unga, vackra och frossar i allt livet kan
erbjuda. I centrum för denna nöjeslystna skara står den tuffa, heta och
sexiga Kharmen. Hon kan driva vem som helst bortom allt förnuft. Det är
henne alla vill ha. Andra medlemmar ur ensemblen som också gjorde
imponerande prestationer måste bland annat nämnas Karl Dyall, Robin
Stegmar, Mirja Burlin och Marie Delleskog.
Som ett bonus-arr den månaden inbjöds medlemmarna till den nyblivna
herrgårdsknopp-ägaren Håkan för ett trevligt samkväm. Det blev bland
annat en mäkta uppskattad kultur-quiz och en minst lika uppskattad
whiskey-provning från ett av Skottlands anrikaste destillerier med
redogörelse om framställningen och whiskeykultur utifrån Håkans
skottlandsresa tidigare i somras.
Detta initiativ följdes sedan upp av Peter som bjöd på en långa rad
uppskattade kulturarrangemang av varierande slag. Här nåddes
sannerligen ett synnerligen svårslaget rekord av antalet möjligheter till
berikande upplevelser.
November: Nu var det dags för nästa omtumlande kulturella upptäcktsresa,
temat var denna gången komik. Begreppen "Skoj" och "Lustigheter"
penetrerades och analyserades in i minsta beståndsdel. Är dessa kulturellt
betingande? Hur kul är kultur? Vad är komedi? Hur gör man och hur ser ett
skämt ut? Varför skrattar man? Går det att vara rolig på beställning? Det var
i sanning en spännande afton med ett tungt tema på filmklubben Video
Lick på Atalante.
Ett 50-tal artister hade fått i uppdrag att göra en komedi på max 3 min. Det
blev en enorm bredd från situationskomik, lyteskomik, satir, buskis,
galghumor till rent nonsens. Sjukt spännande videoverk fyllda av
konstnärernas alldeles egna humor. Konferencier var Åsa Gustafsson, den
kända f.d. allsvenska bandyspelaren, som resonerade kring
humorbegreppet.
December: Kulturnätverkets traditionsenliga nobelfirande ägde rum på
nobeldagen den 10 december då vi till Alfred Nobelsminne samlades för att
intaga en av filmhistoriens största filmepiska mästerverk, nämligen Milos
Formans konstnärliga filmatisering av Amadeus Mozarts liv och leverne.
Handlingen utspelar sig i Wien i mitten av 1700-talet men skulle lika gärna
kunna hända i Kungsladugård i början av 2000-talet.
2004
Januari: Som första kulturhändelse på det nya året blev det ett besök på
Stadsteatern: Autentiskt nutidsdrama i form av föreställningen "Fångarnas
dilemma" regi Jasenko Selimovic med manus av David Elgar (mannen
bakom manuset till teateruppförandet av Albert Speer).
Vi kastades in i en storpolitisk förhandling där frågan om nationell identitet
stog på spel. En handfull människors vägar möts, korsas och skiljs i en
invecklad kedja av händelser. I ett filmiskt skeende förflyttas de från ett
amerikanskt universitet rakt in i rasande inbördeskrig. Snart befinner de sig
i en medlingsprocess på högsta politiska nivå. Fredsförhandlingarna
strandar gång på gång. I ett desperat försök att få ett slut på våldsspiralen
försöker man enas kring ett fredsdokument. Ett komplicerat strategiskt
spel vidtar där ingen av sidorna vet hur den andra kommer att agera.
Februari: Teatersport på Cafe Krasnopolsky: Äventyr i naturen med mjölk
och en lätt kolonial touch. Fylleslag i Gnarp på rim. Sjung en sång om ett
vattenfall. Detta är exempel på uppgifter som skådespelarna kunde få
under kvällen. Ett synnerligen högt uppskattat och välbesökt
kulturarrangemang.
Mars: Besök på nordens största mässa inom resor och turism, TUR 2004,
på Svenska mässan. Där mötte vi representanter från ett 100-tal länder
som alla ville marknadsföra sina resedestinationer. Man kunde motverka
geografisk inskränkthet och lokalextremism och blicka ut mot världen, eller
fördjupa dig i konceptet "tyngdlös turism" där nu Kiruna skall börja
konkurrera med ryssarna.
April: Stadsvandring i Göteborgs befästa historia. Här fanns en chans att
utvidga sin kunskap om Svea rikes andra stad och t.ex. se bastionerna och
de underjordiska gångarna från insidan. Dessvärre var det inte bara svalt i
underjorden, utan även kulturnätverkets medlemmar visade ett sällsynt
svalt intresse, varför denna aktivitet ställdes in ? Men vem vet, det kanske
ges ny chans i framtiden…
Maj: Det nyckfulla Göteborgsvädret gjorde att planerna på diverse
friluftsaktiviteter i Slottsskogen fick flytta inomhus. Den kreativa
arrangörs-trion lyckades, vädret till trots, skapa en riktigt lyckad kväll i
ölkulturens tecken på Linnégatans olika utskänkningsställe.
Juni: I försommar-hettan fick arrangörerna solsting och kunde av
medicinska skäl tyvärr inte fixa någon kultursammankomst…
Juli: Välförtjänt sommaruppehåll.
Augusti: Kulturen tog sig denna gång mer konditionskrävande uttryck: Den
nya Skatåsanläggningen besökte och efter en strapatsrik promenad som
bl.a. innefattade avnjutande av konstverk ute i det fria, togs en fika i
Bertilssons stuga.
September: Poetry-slam på Café Hängmattan. Första deltävlingen inför
kvalet till landskampen mellan Borås/Sjuhärad, Halland och Göteborg 3:e
december. Av hänsyn till de lidande poeterna ville ingen från kulturnätverket
ta plats på scenen och sopa mattan och fullständigt krossa allt motstånd.
Trots detta framfördes inte bara heltaskigt material utan även en hel del
som faktiskt kunde klassas god konst!
Oktober: En fantastisk föreställning kunde gräddan av kultureliten bevittna
den 4:e november när folkteaterns hela ensemble gav oss "Staden och
stjärnorna" i regi av Niklas Hjulström. En stjärnspäckad musikal om
Göteborgs 1900-talsshistoria med tidsenlig musik, dans och sång. Vilken
afton! Vilken föreställning! Den hade allt – komik, tragedi, finstämd poesi
och tänkvärd samhällskritik. Vi som var där kommer aldrig att glömma
föreställningen som gav oss tillbaka tron på humanism och mänsklighet.
November: Oförglömlig konsert på Artisten av Nya Lundens
högstadie-elever.
December: Efter en rad bommade föreställningar av teater Halland på
Pusterviksteatern blir december istället ihågkommen för en mäkta
uppskattad film- och poesikväll hos Magnus.
2003
Januari: Aktivitet uteblev p.g.a. dåligt väder, men annars hade Cosmopol
varit målet…
Februari: Biobesök.
Mars: Aktivitet uteblev…
April: Kulinarisk högtid på Yokohama.
Maj: Fotboll.
Juni: Kulturnätverket på hårdrockskonsert!
Vårt nätverk har av sedvänja haft en hög grad av innehållsmässig variation
på våra kulturevenemang. Frågan är om ändå inte vår hårdrockskväll med
bandet Dio på "Trägårn" 8/7, fjärran från finkulturens tysta sammetsmattor,
ändå inte stack ut lite utöver det vanliga.
Med Anders som trygg och erfaren arrangör och koordinator träffades vi
först på "The Flying Scotchman" denna sköna sommarkväll. Väl på plats
inne på "Trägårn" avancerade sällskapet framåt med oväntad intensitet och
framgång och hamnade slutligen precis vid scenkanten framför drygt
elvahundra hårdrockare. Dom som likt mig själv förväntat sig att vårt
sällskap skulle inta en lugn "observatörsställning" i de bakre leden misstog
sig grundligt.
Massorna vrålade och trycket ökade. Plötsligt exploderar scenen av ljus
och ljud och Dio öppnar blytungt med låten "Straight through the heart".
"Headbangande" avnjuter vi vidare såväl dioklassiker som "We rock" och
"Rainbow in the dark" som äldre låtar från Ronnie James Dios tid i Black
Sabbath och Rainbow.
Craig Goldy gjorde ett bra jobb på gitarren, de tunga riffen och
flageoletterna satt perfekt. På solosidan var han lite svagare, där saknade
man Vivian Cambells fingerkänsla. Ronnie James Dio som brukar kallas
"den lilla mannen med den stora rösten" gjorde ingen på "Trägårn"
besviken. Överhuvudtaget kan man säga att bandet Dio inte förändrats eller
utvecklats någonting sedan 80-talet – vilket naturligtvis är en stor fördel.
Kulturevenemanget förtjänar högsta betyg. En av de stora fördelarna med
Kulturnätverket är just att man får tillfälle att uppleva kulturhändelser man
kanske inte annars skulle uppsökt. Det var exempelvis roligt att se att Anke
i Kulturnätverket, som annars inte lyssnat mycket på hårdrock, numera
måste betraktas som ett trofast hårdrocksfans som ofta lär dyka upp på
Europas större arenor.
Juli: Sommaruppehåll.
Augusti: Musikafton med Anna Maria Hallgarn på Gillestugan, som tolkade
Ulf Lundell m.fl. på ett alldeles utsökt sätt. Så hade vi aldrig hört Lundell
förut! (Att för första gången höra texten var bara det i sig revolutionerande.)
September: Besök i Nårunga socken i Vårgårda kommun. En vandring i
Birger Jarls fotspår vid Herrevads bro (Slaget vid Herrevads bro 1251, se
Arvet efter Arn) och undersökning varför frikyrkan fick ett så starkt fäste i
det gamla vild-Sverige. (Gränslandet mellan Gäsene och Kullings härad). Vi
fick t.ex. lära oss skillnaden mellan kronobränneri, skattebränneri och
husbehovsbränneri och varför potatisen egentligen slog igenom i Sverige.
Det blev en del gående i skog för att se på bron, brännhålor. En mycket
kompetent vägledning av herr månadsansvarig!
Oktober: Besök på Göteborgs konstmuseum. Förutom den fina
konstsamlingen av både moderna som klassiska målningar, gavs tillfälle
att bevista en intressant utställning om slöjor "Den fördolda verkligheten"
samt en fotoutställning med världsrenommé.
November: Bio Capitol visade Björn Runges starka film "Om jag vänder mig
om" med gräddan av Sveriges skådespelar-elit. Efteråt följde diskussion
och djup-analys av filmen.
December: Clownkrets 6:3!
Efter en tid av något sämre engagemang på kulturfronten kom ett veritabelt
publikfrierier som fick massorna att rusa till. Vi begav oss till
Pusterviksteatern och såg Teater Halland ta nappatag med nuet och
dagens politiska verklighet. Clownerna gav sig in i "situation Sverige". Man
tog tempen på det svenska samhällsklimatet och gjorde en djupdykning i
det svenska folkhemsträsket. Svenskt vemod när det är som bäst!
Det var verkligen Lars Norén och Kalle Anka, tragedi och komik på en
samma gång. Lasse Beischer och Petter Heldt gjorde, som vanligt, starka
prestationer. Det ska verkligen inte falla någon skugga över Josefine
Andersson, men man kunde i vissa stunder märka att hon inte riktigt hade
samma lyskraft som sina manliga kolleger. Teater Halland har vid det här
laget gjort en hel del föreställningar i Comedia del' Arte-genren men sällan
har man dansat på så här slak lina. En helt fantastisk föreställning fick
avrunda kulturåret 2003!