2019
2019 Januari:
Los Angered, Burnstein & El sistema – i januari besökte vi Artisten där
yngre elever från musikklasser, äldre musikstuderande och med lite stöd
från ett par lärare framförde varierande musik.
Lillemor som arrangerade kvällen fick in en fullträff. Klassiska toner, romsk
musik och filmmusik från "Games of Thrones" var några utav musikverken.
Man lämnade konserten som en lyckligare människa, bara synd att inte fler
medlemmar fick uppleva denna kväll.
Februari:
Till att börja med blev det Meloditips med livemusik med inriktning på
filmmusik i Kulturhuset Kåken (Gamla Härlanda fängelse). Deltagarna från
kulturnätverket visade givetvis framfötterna och knep en placering i täten!
Nästa aktivitet var på Konstmuseets utställning "Młoda Polska", det polska
sekelskiftsmåleriet.
Mars:
På temat "Göteborg o Första Världskriget" höll vår ciceron Carl T. Ek ett
föredrag om denna unika tidsepok i vår stads historia.
Under första världskriget påverkades Göteborg kanske mer än andra
svenska städer. Göteborg var helt dominerande bland svenska
sjöfartsstäder när det gällde transoceansjöfarten och med det följde svåra
förluster av både fartyg och människoliv. Till Göteborg och bohuslänska
kusten flöt också många omkomna sjömän iland från de stora sjöslagen i
haven utanför. Men det var också en tillväxt tid för den göteborgska
industrin och på Otterhällan låg Sveriges modernaste filmateljéer.
Som av en slump råkade bokcirkelns val av bok denna månad sättas upp
på Göteborgs dramatiska teater. Det var Fjodor Dostojevskijs "Anteckningar
från källarhålet" som vi således var väldigt pålästa på när vi såg pjäsen
med Erik Åkerlind i huvudrollen.
Sedan tjugo år lever den tidigare tjänstemannen efter egen vilja isolerad i
en källare. Därifrån angriper han mänskligheten i skriftlig form.
Som källarmänniskan är Erik Åkerlind perfekt avvägd in i minsta detalj, trots
att texten ständigt manar till överspel. I en och samma mening glider han
från avsmak in i sorg. Den senare blottas alltid bara helt kort, som av
misstag. Den i skrift osannolika mannen framstår här som en helt trovärdig
självdramatiserande narcissist. Som sådan gör han stora ansträngningar
för att framställa sig som hjälte i sin egen historia. "Intelligenta människor
blir aldrig något" ursäktar han hjälpligt sina forna misslyckanden innan han
börjar rada upp dem för oss.
I bearbetningen ligger betoningen på källarmänniskans lika stora som
ohjälpliga ensamhet. Åkerlinds röst ekar i rummet, som för att understryka
att han talar ut i intet när han berättar om hur han förr, innan han helt gav
upp, kunde fantisera om att bli utkastad av någon genom ett fönster eller
om att våga kollidera med människor på gatan. Exemplen är nog så
talande. Källarmänniskans försök att närma sig omvärlden har alla en
aggressiv underton, vilket också leder till att han gång på gång blir bortstött
eller än värre ignorerad. Dostojevskij är skammens mästare. Mycket riktigt
blir det otroligt plågsamt när källarmänniskan berättar om hur han burdust
har bjudit in sig själv till en middag med ett gäng gamla skolkamrater. Att
de behandlar honom demonstrativt illa sporrar honom bara ytterligare.
Föreställningen rör sig här successivt från det berättande till det
gestaltande. När källarmänniskan hånfullt härmar sina förmenta vänner
visar Åkerlind att han utan problem kan spela fyra personer samtidigt. Här
ger uppförandet ytterligare en dimension till texten: det är som att
källarmänniskan blir så upptagen av sin egen historia att den kommer till
liv. Mot slutet träder Yasmina Ould el Kabla in i mannens slutna värld som
den prostituerade Lina. Här vacklar regin något. Mötet mellan de två verkar
aldrig riktigt bli till. Möjligen är det meningen, källarmänniskan för en i
grunden monolog tillvaro.
April:
Vi fick chansen att se Kulturnätverkets egna multikonstnär Martin Dahberg i
musikteaterföreställning "Syskonen Astaire" – en dramatiserad berättelse
om Fred och Adele med stepp, dans och sång.
Vidare bjöds det möjlighet att se Gary Whitakers uppsättning av den
rörande amerikanska ungdomspjäsen "I and you" på Gothenburg english
studio theatre.
Maj:
Vi sökte vårt ursprung i Svea rikes troliga vagga – Västergötland.
Huvudattraktionen var Varnhems kyrka där bland andra Birger Jarl är
begraven. Naturligtvis studerade vi även klosterruinen och Kata gård.
I Skara besökte vi den imponerande domkyrkan och Västergötlands
museum. Vidare såg vi på ännu äldre fornlämningar på Ekornevallarna och
skådade fåglar vid Hornborgarsjön.
En episk dokumentärfilm från resan hittar du här.
Juni:
En Mölndals-odyssé: Vi började på Ulla Jacobssons plats och begrundade
den omdiskuterade statyn. Efter det gick vi till Alberts torg som också har
offentlig utsmyckning som inte omfamnats av alla. Nästa stopp var
Kvarnbyn med en interaktiv guidning av de gamla miljöerna. Som slutmål
nådde vi Mölndals museum med en utställning om cyklar.
Juli:
Sommarfars med Per Andersson, Ulla Skoog och Linus Wahlgren. Beskrevs
i programmet som en komedi om en fars som blev en musikal, vilket visade
sig stämma bra.
Augusti:
Magnus guidade oss på en vandring på Hyssna-leden.
Tanken var att under denna månad även gå på Göteborg Filmfestival Open
Air och se "A Star Is Born" , men tekniken var inte riktigt på arrangörernas
sida den kvällen så det blev tyvärr ingen film denna gång…
September:
Nu var det dags att besök (ganska) nyöppnade Röhsska museet och se på
specialutställningen "Ocean Plastics".
Oktober:
Ytterligare ett museibesök, denna gång Världskulturmuseet.
Dessutom hanns Kulturnatta och Härlanda konstrunda med…
November:
En nyskriven pjäs om Fred Astaire och hans (idag) relativt okända syster.
När det begav sig – på 20-talet – var hon däremot inte alls okänd utan en
stor stjärna på den amerikanska musikalhimlen. Hela historien om de två
barnen som fick en osannolik karriär berättades i
musikteaterföreställningen där allas vår Martin stod för manus, regi och 50
% av ensemblen.
Vidare bjöd Magnus på en klassisk spelkväll!
December:
Tillbaks till Mölndals-Magnus, denna gång till den lika klassiska
julpysselkvällen…